Jag måste få skriva av mig lite, och eftersom mitt älskade lunar (där folk faktiskt läser min blogg vilket aldrig händer här) är nere så tittade jag in här. Oj, vad det var länge sedan jag skrev här!
Jag har ju börjat skolan nu, något som förmodligen inte gått någon förbi. Jag babblar ju om det konstant, det är det enda som tar upp mitt sinne just nu. Jag pluggar som en tok men ändå, förjäves. Jag klarade mina två första prov med bravur, jag fick alla rätt på det periodiska systemet, men det första prov jag verkligen skulle ha nytta av kunde jag inte klara. Jag misslyckades banalt, slarvade som en galning och fick flera poängs avdrag för att jag avrundade fel, använde vissa siffror för tidigt i uträkningen... Så jag fick två poäng ifrån godkänt, och måste återigen plugga massor till omprovet på måndag. Sedan har jag en till kontrollskrivning på torsdag som jag måste börja räkna till, och nästa tisdag har jag sluttentan i matten. Innan detta ska min lillebror hinna ha en 20årsfest, nästa lördag till och med, och jag måste måste städa. Det ser för jävligt ut hemma nu, visst, det ligger inte saker överallt, men det är skitigt. Golvet är inte vitt/svart längre i köket, det är ljusgrått/mörkgrått. Badrumsgolvet är äckligt, jag ser det speciellt när jag inte har glasögonen på mig och färger framträder så mycket tydligare. Alla ytor är dammiga och borden lortiga. Men när ska jag hinna? Det finns ju ingen tid!
Idag åt jag en måltid för förssta gången sedan i måndags och jag fick kramp i magen som var värre än vanligt. Jag får alltid kramp när jag äter på tom mage, men den här gången vägrade den släppa och blev bara värre. Jag försökte lägga mig på rygg för att det skulle släppa och då trodde jag seriöst att jag skulle få lov att ringa efter en ambulans. Men men, efter vad som kändes som en evighet släppte det och tillvaron blev som den var precis innan jag börjat äta.
Jag åt till och med saktare än vanligt, vilket nu gjorde mig övertygad om att krampen inte har med mitt glupska sätt att äta på att göra.
Men. Jag fick igår besked om att mitt studielån ÄNTLIGEN är beviljat, och jag tittade in på Anovos hemsida och fann att de äntligen ska byta ut min kära telefon. Så äntligen är allt som det ska!! Jag kan köpa ett nytt minneskort (som jag såklart tappat bort, jag menar, min telefon har varit inlämnad i två månader nu) för pengarna från csn och allt är frid och fröjd!
Jag fick en ro i mig som jag inte haft sedan jag insett att pengar är ett problem. Och skolan har i all sin panik ändå givit mig lite stillhet. Jag har något att göra, jag känner mig inte så förfärligt ensam längre. Jag är någon, jag gör något.
Jag är en student som studerar till civilingenjör :)
