Galet varma :DGer mig dock blåmärken på vristerna för att de är så hårda... Men men :D
tisdag 30 november 2010
Dag 12 - I min handväska
Det är sällan jag släpar på min handväska. Jag kör tre olika varianter; den faktiska handväskan, träningsryggsäcken och fickorna fulla med prylar.
I handväskan finns för det första kameran. Med kameran kommer blixt, polfilter, kameraväska. Jag var även alltid sminket i väskan, oavsett om jag är hemma eller inte.
Plånboken ligger också alltid i väskan; oftast ligger inte korten i den. Jag har såklart astmamedicin i väskan, deo, hudkräm, parfym.
Vi får såklart inte glömma att jag alltid har en pincett i handväskan, tillsammans med tabletter mot både åksjuka och laktosintolerans.. Läppcerat, kondomer, spegel, tampong, glasögonputs och pluttar till navelpiercingen.
I träningsryggsäcken finns mina träningsskor, en svetthandduk, ett hänglås, gymhandskar och vattenflaska. Det finns även sminkborttagning, schampo, balsam, tvål och en handduk.
I jackans fickor finns mina kort (gymkort, körkort, bankkort, kreditkort, solkort,...) och parkeringspengar. Jag har även bil- och hemnyckel med mig :)
I handväskan finns för det första kameran. Med kameran kommer blixt, polfilter, kameraväska. Jag var även alltid sminket i väskan, oavsett om jag är hemma eller inte.Plånboken ligger också alltid i väskan; oftast ligger inte korten i den. Jag har såklart astmamedicin i väskan, deo, hudkräm, parfym.
Vi får såklart inte glömma att jag alltid har en pincett i handväskan, tillsammans med tabletter mot både åksjuka och laktosintolerans.. Läppcerat, kondomer, spegel, tampong, glasögonputs och pluttar till navelpiercingen.
I träningsryggsäcken finns mina träningsskor, en svetthandduk, ett hänglås, gymhandskar och vattenflaska. Det finns även sminkborttagning, schampo, balsam, tvål och en handduk.
I jackans fickor finns mina kort (gymkort, körkort, bankkort, kreditkort, solkort,...) och parkeringspengar. Jag har även bil- och hemnyckel med mig :)
måndag 29 november 2010
Dag 11 - Mina syskon
Jag har alltid sett bloggen som en dagbok, och kommer så även att göra i detta inlägg. Jag tänker därför inte skriva snälla, pluttigulliga saker om mina syskon för att de ska bli glada, jag tänker skriva om dem såsom jag känner dem.
Linus är min äldsta bror, han fyllde ganska nyligen 29 och blir därmed 30 nästa år.
Linus är en givmild, genomgod människa utan egentligt driv. Han arbetar som bilmekaniker och har ganska stora ansvar i arbetet men verkar liksom nöjd där han står. Han har kommit längre än flera av sina kollegor som jobbat längre, men det hindrar ju inte att han siktar än högre...
Linus och jag har alltid haft en ganska typisk syskonrelation till varandra; vi är inte speciellt bra vänner men absolut inte osams på något vis. Det är ganska ansträngt mellan oss - något jag antar är för att vi är så olika.
Linus är just nu i ett förhållande jag inte förstår mig på. Tjejen är väldigt omtänksam och kärleksfull, men inget att "spara" på direkt. Hon verkar ha en helt galen längtan efter ett till barn och jag antar att hon kommer att lura till sig en unge av min bror. Jag är ganska säker på att han inom ett år eller två är far till hennes ANDRA barn. Mot sin vilja.
Linus är ganska konflikträdd och kuvar sig ganska lätt för att undvika bråk. Jag säger "ganska" - för han kan faktiskt sköta en konflikt ganska snyggt om han måste.
Linus är dock en omtänksam individ jag inte vill föreställa mitt liv utan.
Simon är 23 år och vår relation är och har alltid varit komplicerad. Många har inte förstått sig på den, de har tyckt att den varit märklig och avskräckande. Flera av de killar som passerat i mitt liv har varit svartsjuka på Simon och fått mig att stöta bort honom.
Simon är envisare än någon annan jag träffat och förbannat svår att ha i sitt liv. Han kan absolut inte ta kritik vilket blir jobbigt ibland; ingen är ofelbar och det gäller även min yngre bror.
Hur nära vi stått varandra har alltid gått i perioder; ibland sitter vi ihop tightare än ett klängigt par och i andra perioder pratar vi knappt.
Just nu känner jag inte att jag kan lita på honom och jag har inte berättat mycket för honom på sista tiden. Jag har några smaskiga nyheter jag valt att undanhålla från Simon eftersom jag känner att de inte kommer att stanna hos honom - något som i detta fall skulle vara viktigt. Jag har som tur är några personer som kan agera stand-ins för Simon! :)
Linus är min äldsta bror, han fyllde ganska nyligen 29 och blir därmed 30 nästa år.
Linus är en givmild, genomgod människa utan egentligt driv. Han arbetar som bilmekaniker och har ganska stora ansvar i arbetet men verkar liksom nöjd där han står. Han har kommit längre än flera av sina kollegor som jobbat längre, men det hindrar ju inte att han siktar än högre...
Linus och jag har alltid haft en ganska typisk syskonrelation till varandra; vi är inte speciellt bra vänner men absolut inte osams på något vis. Det är ganska ansträngt mellan oss - något jag antar är för att vi är så olika.
Linus är just nu i ett förhållande jag inte förstår mig på. Tjejen är väldigt omtänksam och kärleksfull, men inget att "spara" på direkt. Hon verkar ha en helt galen längtan efter ett till barn och jag antar att hon kommer att lura till sig en unge av min bror. Jag är ganska säker på att han inom ett år eller två är far till hennes ANDRA barn. Mot sin vilja.
Linus är ganska konflikträdd och kuvar sig ganska lätt för att undvika bråk. Jag säger "ganska" - för han kan faktiskt sköta en konflikt ganska snyggt om han måste.
Linus är dock en omtänksam individ jag inte vill föreställa mitt liv utan.
Simon är 23 år och vår relation är och har alltid varit komplicerad. Många har inte förstått sig på den, de har tyckt att den varit märklig och avskräckande. Flera av de killar som passerat i mitt liv har varit svartsjuka på Simon och fått mig att stöta bort honom.
Simon är envisare än någon annan jag träffat och förbannat svår att ha i sitt liv. Han kan absolut inte ta kritik vilket blir jobbigt ibland; ingen är ofelbar och det gäller även min yngre bror.
Hur nära vi stått varandra har alltid gått i perioder; ibland sitter vi ihop tightare än ett klängigt par och i andra perioder pratar vi knappt.
Just nu känner jag inte att jag kan lita på honom och jag har inte berättat mycket för honom på sista tiden. Jag har några smaskiga nyheter jag valt att undanhålla från Simon eftersom jag känner att de inte kommer att stanna hos honom - något som i detta fall skulle vara viktigt. Jag har som tur är några personer som kan agera stand-ins för Simon! :)
söndag 28 november 2010
Dag 10 - Dagens outfit
Mycket rättvist när jag återigen är klädd i arbetskläder... Ah well, här kommer bilder!
Dag 9 - Min tro
Det här inlägget blir kort. Jag har ingen tro.
Tror jag på något alls - är det vetenskap.. Som jag många gånger bubblat om vet jag inte ens om jag tror på kärlek såsom vi menar med ordet.
Så där, klarrt!
Tror jag på något alls - är det vetenskap.. Som jag många gånger bubblat om vet jag inte ens om jag tror på kärlek såsom vi menar med ordet.
Så där, klarrt!
Dag 8 - Ett ögonblick
Det första jag kommer att tänka på, är det ögonblick jag upplevde i torsdags kväll.
Det var minuter till Sabaton skulle kliva på och jag var på väg till fotografdiket; i den outfit jag kommer att publicera så snart bilderna är klara. Klänningen jag hade på mig var iaf kort, svart och visade alla rätta former på min kropp. Jag hade mitt enda par klackskor till den och en vit, stickad tröja över axlarna.
Ny frisyr, ny hårfärg och ny sminkteknik.
Jag kände mig riktigt snygg och jag är tämligen säker på att det speglades i både hållning, blick och rörelser.
När jag klev ut där till vänster om scenen fick jag såklart massor med blickar på mig (helt naturligt, eftersom fansen bara sökte något att vila blicken på iom att sabaton ännu inte klivit på) men jag var inte beredd på vad blickarna skulle säga.
De fullkomligt åt upp mig, klädde av mig och gjorde mig totalt naken.
Jag kände mig snygg innan jag klev ut, efteråt var jag snyggast av ALLA. Jag kunde inte låta bli att le under hela konserten och jag älskade varje sekund av den. Jag fick fler blickar än jag fått på flera år!!
En person i crew't sa "Oj, hon har ju BEN!" vilket David svarade lite nonchalant på; "Jo, jag vet, jag har.. känt på dem".
Eftersom detta inlägg bara skulle vara ett ögonblick avslutar jag här, men kommer förmodligen skriva lite mer (när bilderna är klara) om kvällen :)
Det var minuter till Sabaton skulle kliva på och jag var på väg till fotografdiket; i den outfit jag kommer att publicera så snart bilderna är klara. Klänningen jag hade på mig var iaf kort, svart och visade alla rätta former på min kropp. Jag hade mitt enda par klackskor till den och en vit, stickad tröja över axlarna.
Ny frisyr, ny hårfärg och ny sminkteknik.
Jag kände mig riktigt snygg och jag är tämligen säker på att det speglades i både hållning, blick och rörelser.
När jag klev ut där till vänster om scenen fick jag såklart massor med blickar på mig (helt naturligt, eftersom fansen bara sökte något att vila blicken på iom att sabaton ännu inte klivit på) men jag var inte beredd på vad blickarna skulle säga.
De fullkomligt åt upp mig, klädde av mig och gjorde mig totalt naken.
Jag kände mig snygg innan jag klev ut, efteråt var jag snyggast av ALLA. Jag kunde inte låta bli att le under hela konserten och jag älskade varje sekund av den. Jag fick fler blickar än jag fått på flera år!!
En person i crew't sa "Oj, hon har ju BEN!" vilket David svarade lite nonchalant på; "Jo, jag vet, jag har.. känt på dem".
Eftersom detta inlägg bara skulle vara ett ögonblick avslutar jag här, men kommer förmodligen skriva lite mer (när bilderna är klara) om kvällen :)
Dag 7 - min bästa vän
Jag har haft lite fullt upp sedan i torsdags och borde egentligen sova nu, men..
'Min bästa vän' är en jobbig rubrik. Jag är dålig på det där med favoriter och det gäller även detta.
Jag har flera bästa vänner!
Anny är flickan jag utan tvekan känt längst (aaj, en mobil tappade så läppen gör ont!!) och som känner mig bäst. Det jag känner för Anny går liksom inte att beskriva, det är så mycket. Hon har alltid funnits där - oavsett. Vi har åkt många mil för att träffa varandra och spendera tid tillsammans genom åren.. hon är min pärla, min lilla ängel.
Maria och jag har ett komplicerat förflutet nog ingen förstår - knappt vi själva. Relationen oss emellan är fortfarande like ansträngd men jag hoppas den tar sig!
David. Du verkar bli allt viktigare för mig på sätt jag först inte trodde.
Jag kan verkligen berätta allt för dig - du har alltid en vettig comback och pratar inte bredvid mun. Mitt förtroende för dig är enormt!
'Min bästa vän' är en jobbig rubrik. Jag är dålig på det där med favoriter och det gäller även detta.
Jag har flera bästa vänner!
Anny är flickan jag utan tvekan känt längst (aaj, en mobil tappade så läppen gör ont!!) och som känner mig bäst. Det jag känner för Anny går liksom inte att beskriva, det är så mycket. Hon har alltid funnits där - oavsett. Vi har åkt många mil för att träffa varandra och spendera tid tillsammans genom åren.. hon är min pärla, min lilla ängel.
Maria och jag har ett komplicerat förflutet nog ingen förstår - knappt vi själva. Relationen oss emellan är fortfarande like ansträngd men jag hoppas den tar sig!
David. Du verkar bli allt viktigare för mig på sätt jag först inte trodde.
Jag kan verkligen berätta allt för dig - du har alltid en vettig comback och pratar inte bredvid mun. Mitt förtroende för dig är enormt!
onsdag 24 november 2010
Dag 6 - Min dag!
Jag har lätt haft den sämsta dagen på länge. Den började alldeles för tidigt jämfört sänggång (halv 3 - 7 = 4,5 timmar. Efter några halvslöa timmar hemma framför datorn och föreläsning stressade jag till Intersport och återlämnade täckbyxorna. Vidare till frisören, klippte mig och fick en röd färgklick i luggen.
Innan jag for vidare mot träningen fick jag ett spännande brev som utgången återstår att se av; meddelande om vräkning från kommunen. Förvisso - jag var sen med min del av hyran. 20 dagar. Det var dock inte min del som var problemet...
Om jag verkligen blir vräkt och uppsagd - vad fan händer då? Jag har dock fått förklarat för mig att en uppsägning kommer från min hyresvärd, och inte kommunen. Kommunen får bara rapporter om vilka som missat att betala hyran och well, det har "jag" ju... Uppdatering följer!
Anyway. Jag åkte till Borlänge och körde lite armar, dock var jag ofantligt slut och kunde inte för mitt liv begripa varför jag inte hade motivation att ta ut mig helt. På passet insåg jag ganska snart varför, jag var helt slutkörd i kroppen och hade ingen kraft alls. Jag bestämde 45 minuter in i passet för att kliva av och ge upp, jag har ändå tränat kondition tre dagar i rad (fyra med idag) så det är dags för en vilodag och det borde jag ju ha insett!
Imorgon kör jag alltså vilodag, kanske till och med på fredag för att återhämta mig ordentligt.
Jag upptäckte på passet att jag pajat mina glasögon med, så det blev ilfart till optikern för att få dem fixade innan jag åkte till Krondiket och blev matad. Efter maten fick jag skjuts hem av en snäll mor och sedan dess har jag provat 3miljoner outfits för imorgon och provsminkat mig! :)
Jag läääängtar!!!! :D
Innan jag for vidare mot träningen fick jag ett spännande brev som utgången återstår att se av; meddelande om vräkning från kommunen. Förvisso - jag var sen med min del av hyran. 20 dagar. Det var dock inte min del som var problemet...
Om jag verkligen blir vräkt och uppsagd - vad fan händer då? Jag har dock fått förklarat för mig att en uppsägning kommer från min hyresvärd, och inte kommunen. Kommunen får bara rapporter om vilka som missat att betala hyran och well, det har "jag" ju... Uppdatering följer!
Anyway. Jag åkte till Borlänge och körde lite armar, dock var jag ofantligt slut och kunde inte för mitt liv begripa varför jag inte hade motivation att ta ut mig helt. På passet insåg jag ganska snart varför, jag var helt slutkörd i kroppen och hade ingen kraft alls. Jag bestämde 45 minuter in i passet för att kliva av och ge upp, jag har ändå tränat kondition tre dagar i rad (fyra med idag) så det är dags för en vilodag och det borde jag ju ha insett!
Imorgon kör jag alltså vilodag, kanske till och med på fredag för att återhämta mig ordentligt.
Jag upptäckte på passet att jag pajat mina glasögon med, så det blev ilfart till optikern för att få dem fixade innan jag åkte till Krondiket och blev matad. Efter maten fick jag skjuts hem av en snäll mor och sedan dess har jag provat 3miljoner outfits för imorgon och provsminkat mig! :)
Jag läääängtar!!!! :D
Nytt!
Att jag har dille på träningskläder är väl ändå inget konstigt? :D Nike, inköpt på Stadium i Barkarby.
Jag är inte helt säker på den vänstra tröjan.. Den kräver liksom en BH i annan färg än svart. Eller en tröja under.... Jobbigt ju!
Den här är svår. Linnet har jag fått av D3, det har inte jag med att göra :P Den vita tröjan är dock.. Konstig. Den KRÄVER ett linne under och sitter lite märkligt. Det är ungefär som att jag har för små bröst, och det är ändå XS på den där tröjan?! Skitkonstigt. 199kr på Gina, är den värd det?
Ny jacka! 8848, 1900kr. Jag älskar den! Byxorna kommer jag dock lämna tillbaka för att jag har hittat billigare, bättre och snyggare :D
Kläderna som inte fick vara med...
Denna jacka köpte jag hösten 2008. Den är i stl 42 och vid tillfället var den lite liten så jag ville ha en 44a. Jag hittade dock ingen, så jag köpte den där ändå.Well... Lite stor nu!
Jag låter bilderna och minerna tala sitt tydliga språk :P
Klädutmaningen dag 24
Denna klänning kommer jag att använda, men med kylan som är just nu lämpar den sig inte riktigt..
Den är från i somras inköpt på Lager 157!
Den är från i somras inköpt på Lager 157!
Dag 5 - Vad är kärlek?
Haha, ja, vad är kärlek?
Liksom alla andra på denna jord frågar jag mig detta, och finner inget vettigt svar. Det ord som ligger mig närmast för en jämförelse är besatthet. Jag tror faktiskt att många förväxlar just besatthet med kärlek. Det kan vara besatthet av en pryl, en person, till och med en känsla.
Jag tror att den mest äkta och starkaste kärlek som går att finna är den till sitt barn. Eftersom jag inte har någon erfarenhet vet jag inte, men på något sjukt sätt känner jag redan kärlek till mina framtida barn. Det kan ju bara vara den biologiska klockan som tickar extra högt, men..
Jag har länge tvivlat på om kärlek ens existerar på det vis vi menar när vi säger att vi är "kär" i en person. D1 fick mig att förra sommaren för stunden sluta tvivla, men nu är jag där igen. Jag vet helt ärligt inte om det är glädje och lycka jag känner när jag träffar en ny kille, eller om det är kärlek.
Igår kväll var jag hos D3 och kikade på hans bilder. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva vår dans; om vi är två personer som vägrar erkänna för varandra (läs: oss själva) att vi faktiskt är kära, eller om vi bara inte kunde hitta något bättre just nu. Jag kan inte låta bli att känna "it makes sense" om oss två, och det är nog lite därför jag tvivlar på om det är äkta.
Kärlek till föräldrar och syskon är inte uppenbart. Det är inte alla som känner varken samhörighet eller uppskattar sin familj av naturliga anledningar; jag har turen att komma från en bra familj.
Sist men absolut inte minst är kärleken till vänner. Jag har några få riktigt nära vänner och dem har jag känt länge.
Anny och jag började vår resa när vi var 2 respektive 4 år - och historien förtäljer att vi började den genom att lipa åt varandra. Vår vänskap har förändrats många gånger genom åren men på något vis har vi ändå varit kvar i varandras liv. Jag är tacksam över att jag har dig, och över att jag haft dig i mitt liv så länge!
Marias och min historia är inte riktigt lika gammal - den är elva år nyare. Vi har genom åren bråkat en hel del men på något vis har vi ändå lyckats hitta tillbaka till varandra. Stundvis tror jag att det vi känner för varandra är hatkärlek dock, men just nu känns det lovande!
Sarah har jag vetat vem hon är lika länge som jag och Maria känt varandra. Hon var dock den populära tjejen, och som den lite mobbade tjockisen var jag nästan tvungen att hata henne. Vi jobbade tillsammans ganska länge, men jag kände mig ändå underlägsen henne. Idag är det annorlunda dock, jag tror att vi båda växt upp och kan uppskatta varandras olikheter!
Såklart har jag fler vänner, men orka :P
Liksom alla andra på denna jord frågar jag mig detta, och finner inget vettigt svar. Det ord som ligger mig närmast för en jämförelse är besatthet. Jag tror faktiskt att många förväxlar just besatthet med kärlek. Det kan vara besatthet av en pryl, en person, till och med en känsla.
Jag tror att den mest äkta och starkaste kärlek som går att finna är den till sitt barn. Eftersom jag inte har någon erfarenhet vet jag inte, men på något sjukt sätt känner jag redan kärlek till mina framtida barn. Det kan ju bara vara den biologiska klockan som tickar extra högt, men..
Jag har länge tvivlat på om kärlek ens existerar på det vis vi menar när vi säger att vi är "kär" i en person. D1 fick mig att förra sommaren för stunden sluta tvivla, men nu är jag där igen. Jag vet helt ärligt inte om det är glädje och lycka jag känner när jag träffar en ny kille, eller om det är kärlek.
Igår kväll var jag hos D3 och kikade på hans bilder. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva vår dans; om vi är två personer som vägrar erkänna för varandra (läs: oss själva) att vi faktiskt är kära, eller om vi bara inte kunde hitta något bättre just nu. Jag kan inte låta bli att känna "it makes sense" om oss två, och det är nog lite därför jag tvivlar på om det är äkta.
Kärlek till föräldrar och syskon är inte uppenbart. Det är inte alla som känner varken samhörighet eller uppskattar sin familj av naturliga anledningar; jag har turen att komma från en bra familj.
Sist men absolut inte minst är kärleken till vänner. Jag har några få riktigt nära vänner och dem har jag känt länge.
Anny och jag började vår resa när vi var 2 respektive 4 år - och historien förtäljer att vi började den genom att lipa åt varandra. Vår vänskap har förändrats många gånger genom åren men på något vis har vi ändå varit kvar i varandras liv. Jag är tacksam över att jag har dig, och över att jag haft dig i mitt liv så länge!
Marias och min historia är inte riktigt lika gammal - den är elva år nyare. Vi har genom åren bråkat en hel del men på något vis har vi ändå lyckats hitta tillbaka till varandra. Stundvis tror jag att det vi känner för varandra är hatkärlek dock, men just nu känns det lovande!
Sarah har jag vetat vem hon är lika länge som jag och Maria känt varandra. Hon var dock den populära tjejen, och som den lite mobbade tjockisen var jag nästan tvungen att hata henne. Vi jobbade tillsammans ganska länge, men jag kände mig ändå underlägsen henne. Idag är det annorlunda dock, jag tror att vi båda växt upp och kan uppskatta varandras olikheter!
Såklart har jag fler vänner, men orka :P
tisdag 23 november 2010
Klädutmaningen dag 23
Tröjan köpte jag på MQ i Handen, vilket alltså måste ha varit början av 2006. Den har bara blivit kvar av någon anledning men det gör mig ingenting! Den sitter überperfekt nu!
Kavajen är sedan 2004, från H&M och i stl 36 :P Den är sliten, den har tappat färg. Men jag älskar den!
måndag 22 november 2010
Dag 4 - Det här har jag ätit idag
Usch vilken tråkig uppgift, jag skriver ju ändå upp vad jag stoppar i mig.
Idag har jag ätit;
Frukost: 2 Tekakor, 1 bröd med rostbiff. Totalt: 390 kcal
Mellanmål: Hallon. Totalt: 75 kcal
Lunch: Gainomax. Totalt: 250 kcal
Middag: 1 bröd med skinka, 1 bröd med ägg och en energybar. Totalt: 347 kcal.
Totalt hittills idag: 1062 kcal.
Idag har jag ätit;
Frukost: 2 Tekakor, 1 bröd med rostbiff. Totalt: 390 kcal
Mellanmål: Hallon. Totalt: 75 kcal
Lunch: Gainomax. Totalt: 250 kcal
Middag: 1 bröd med skinka, 1 bröd med ägg och en energybar. Totalt: 347 kcal.
Totalt hittills idag: 1062 kcal.
Klädutmaningen dag 22
Detta är den näst sista unika t-shirten. Jag har tre helsvarta och en vit t-shirt också, men dem använder jag frekvent under andra tröjor så de får inte vara med! De agerar ändå mest underkläder :)
Jag har två outfits kvar, den ena tar jag på mig imorgon och den andra kommer jag att publicera en bild på, men använda någon lämplig afton när kvällen spenderas inomhus eftersom det annars blir kaaaallt! :D
Jag vill förresten poängtera varför jag inte använt några shorts; de flesta ligger på tradera, övriga har jag känslomässiga band till och kommer förmodligen att lägga på tradera efter ett tag. Jag måste bara suga på karamellen först :) (De passar alltså inte..)
Dag 3 - Mina föräldrar
Mina föräldrar är ett ganska bra exempel på ett par som hållt ihop alldeles för länge. Året var 1974 när de träffades och sju år senare föddes deras första barn.
Jag och mina syskon har haft en bra uppväxt rent generellt - vi har alltid haft två stabila förebilder som funnits där när vi behövt. De har gjort rätt på många sätt som de flesta andra föräldrar misslyckas; jag har tex ingenting emot att städa, diska, tvätta eftersom jag inte tvingats göra det under min uppväxt. Jag överkonsumerar inte alkohol likt många andra i min ålder och jag har en ansvarskänsla.
Mina föräldrar har dock inte lärt mig pengars värde, men det är en annan sak :P
Något jag önskar att våra föräldrar tidigt aktiverade oss i någon form av sport eller aktivitet. Både jag och Simon har varit överviktiga större delen av våra liv och jag tror att det lätt hade avhjälpts genom att faktiskt tvinga oss till rörelse. Det fanns ju saker vi tyckte var kul, varför inte engagera sig lite så att vi faktiskt såg det som något återkommande?
Numer hör jag inte mycket från mina föräldrar förutom klagomål på den andra personen. Det är dålig bilkörning, dåligt minne, humör som inte kontrolleras, lathet, ... Jag tror att båda skulle må bra av en ordentlig tid ifrån varandra; mer än en helg. Eller så ska de inte vara tillsammans alls...
Jag är dock evigt tacksam över att jag har de föräldrar jag har, att jag ändå varit lyckligt lottad. Vi tycker alla i familjen om varandra, vi bråkar inte oftare än nödvändigt, vi vill spendera tid tillsammans.
Fy fan vad trött jag är, det är inte bra att skippa att sova till förmån för arbete när man är student....
Jag och mina syskon har haft en bra uppväxt rent generellt - vi har alltid haft två stabila förebilder som funnits där när vi behövt. De har gjort rätt på många sätt som de flesta andra föräldrar misslyckas; jag har tex ingenting emot att städa, diska, tvätta eftersom jag inte tvingats göra det under min uppväxt. Jag överkonsumerar inte alkohol likt många andra i min ålder och jag har en ansvarskänsla.
Mina föräldrar har dock inte lärt mig pengars värde, men det är en annan sak :P
Något jag önskar att våra föräldrar tidigt aktiverade oss i någon form av sport eller aktivitet. Både jag och Simon har varit överviktiga större delen av våra liv och jag tror att det lätt hade avhjälpts genom att faktiskt tvinga oss till rörelse. Det fanns ju saker vi tyckte var kul, varför inte engagera sig lite så att vi faktiskt såg det som något återkommande?
Numer hör jag inte mycket från mina föräldrar förutom klagomål på den andra personen. Det är dålig bilkörning, dåligt minne, humör som inte kontrolleras, lathet, ... Jag tror att båda skulle må bra av en ordentlig tid ifrån varandra; mer än en helg. Eller så ska de inte vara tillsammans alls...
Jag är dock evigt tacksam över att jag har de föräldrar jag har, att jag ändå varit lyckligt lottad. Vi tycker alla i familjen om varandra, vi bråkar inte oftare än nödvändigt, vi vill spendera tid tillsammans.
Fy fan vad trött jag är, det är inte bra att skippa att sova till förmån för arbete när man är student....
söndag 21 november 2010
Klädutmaningen dag 21
Framför datorn inför seminarium! :)
Precis skitgammal tröja igen, inköpt 2005 på MQ. Det är en Hilfiger..
lördag 20 november 2010
Klädutmaningen dag 20
Inga konstigheter. Tröjan är ungefär ett halvår gammal och börjar både bli sliten och stor (Vero Moda), linnet är 4 år gammalt och även det från Vero Moda. :)
Dag 2 - Min första kärlek
Jag vet faktiskt inte vem jag räknar som min första kärlek. Är det killen jag lurade mig till att vara kär i för att jag var glad över att ha träffat någon? Är det killen jag först föll pladask för?
Kärlek vid 15 års ålder och kärlek vid 19 års ålder är inte riktigt samma sak. När jag träffade F, blott 15 år gammal, trodde jag att det jag kände var kärlek. Idag vet jag att det inte var så, det var lycka jag förväxlade med kärlek. Detsamma gällde kommande kille, H. I det fallet var det dessutom lättillgängligt.
Tredje killen att passera i mitt liv vet jag än idag inte vad det handlade om. Spänning, stolthet, location, ålder? Inte var det himlastormande förälskelse i alla fall.
Den första jag kände så för var T. T, killen som både ställde till mitt liv till ett rent helvete och förändrade det radikalt till det bättre. Killen som på sikt gav mig styrka att växa mig stark och säker. Killen som älskade mig på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt - som jag förmodligen inte kommer att uppleva igen.
Jag minns faktiskt inte första gången jag träffade honom, han var vid det tillfället en B-aktris i en pjäs han å J satte upp för mig och T's ragg. Vi köpte det dock.. Jag träffade T på egen hand först några månader senare; nyårsafton på palatset 03/04. Två intensiva veckor följdes av en diss levererad av hans bästa vän! :P
Ett halvår till; midsommarafton. Efter den natten var vi oskiljaktiga fram till mars ungefär, men jag bröt inte helt förrän augusti.
Det här är gamla anteckningar jag skrivit för att minnas. Och JA - det är mycket. Läs det när du har tid...
Jag kommer att använda dagboken som stöd, för den är ganska värdelös egentligen. Jag har bara skrivit på LunarStorm vilket alltså innebär att jag inte har kunnat skriva om allt som hänt.
Jag träffade Tommy första gången på nyårsafton 2003/2004 och vi hade då en kort romans. Den slutade när han gick tillbaka till sitt ex, Maria. På midsommarafton träffade jag han igen och vi började då dejta seriöst. Ganska snart förstod jag att något inte var helt rätt mellan Tommy och Maria, men jag förtryckte det in i det sista. Den första dagbok jag skrev om Tommy var såklart inte denna, men detta är den första i vilken jag ber om ursäkt för något jag egentligen inte borde. Det var något jag skulle komma att göra om och om igen…
FisaLisan - 8:e augusti 2004
Sön 8 aug 2004 19:18
Jag drömde om dig hela natten älskling. Det var en hemsk dröm, jag kände mig riktigt illa till mods när jag vaknade. Du försvann från mig. Jag minns inte hur, när eller var. Bara att. Det var så hemskt!
Det kanske kan bero på att jag faktiskt trodde att du skulle försvinna från mig igår. Du slängde på luren. Bara så där. Så har du aldrig gjort förut. Lova att inte göra det igen, jag mådde riktigt kasst när du gjorde det.
Och jag lovar att inte göra så igen, det var bara dumt och idiotiskt. Liksom. Följa med två killar hem bara för att ragga fest. Bara för att vi var uttråkade och den vi skulle träffa inte svarade. Men vi hade ju liksom åkt ända till Örebro utan anledning egentligen, vi ville bara ha något att göra.
Ganska snabbt blev det infekterat mellan mig och Tommy, och vi bestämde oss för att vi behövde en nystart på förhållandet och tittade därför på lägenheter i Borlänge. Tommy var övertygad om att det magiskt skulle lösa alla problem vi hade, men det var bara en början…
Lägenhet i Borlänge
Ons 8 sep 2004 07:40
Vi var och kollade på en lägenhet igår. Vi två, tillsammans. Inte på varsin, utan en som vi två ska bo i tillsammans. En tvåa på 57 kvm i Bullermyren i Borlänge.
Den första december flyttar vi. Tillsammans. Jag och Tommy.
Det känns så jävla bra att det kan du inte föreställa dig. Allt är så jävla underbart mellan oss två just nu! Jag trivs verkligen med livet. Och det är din förtjänst, förstår du det, Tommy? Det är precis som det ska vara nu, du och jag.
Jag älskar dig så innerligt mycket Tommy.
Simon. Ring någon dag vettja, jag saknar ju dig. Puss :P
I denna dagbok har jag ju skrivit ”Simon. Ring någon dag”… Idag förstår jag att det var ett tecken på att Tommy hade lyckats stöta ifrån min familj, han tyckte ju inte om dem och ville därför inte att jag skulle ha kontakt med dem. De såg ju såklart vad han var för en typ…
Den kommande dagboken skrämmer mig lite. Att jag inte förstod redan då?! Varför ska människan alltid ha den snuskiga benägenheten och tro att det aldrig gäller dem de bryr sig om…? Det här var i alla fall den första riktigt ”stora” händelsen.
Rattfylla, seriekrock och fängelse.
Sön 19 sep 2004 18:23
Han Håkan att han skulle hämta öl åt honom i Vika. Samtidigt som han lovat mig att vi skulle fika med min familj, för att mamma fyllt och för att Simon fyllde år. Men nej, lilla Tommy åkte iväg precis DÅ. Vi väntade i ungefär en timme, sen skulle ju Linus iväg. Så vi började. Utan Tommy. Jag skämdes som en gris av att sitta där och förklara för mina föräldrar vart Tommy var. Han hjälpte en kompis före att vara med oss. Men om jag visste vad som senare skulle hända, så hade jag hindrat honom från att åka över huvud taget. Hindrat honom från att köpa öl till Håkan.
Tommy kom precis när vi börjat fika, som tur var. Så vi fikade, och åkte sedan hem. Fixade till oss, och åkte sedan ut till Danholn. Där var det fest så det stod härliga till, må du tro! Jag hade iofs ganska tråkigt, men jag var ju nykter så. Och TUR VAR DET.
Sen kom Tommy på att de skulle åka till Djurås och prata med Lars. Sagt och gjort, han ringde honom och åkte och hälsade på honom där han var i Borlänge. Han måste vara modig, Lars, för han kom ensam i sin Passat när Tommy, Håkan och Kennet väntade på honom.
De pratade med honom, och jag tror att han iaf aldrig mer rör Mela! Han blev rätt skraj när Kennet sa ”Nån ska dö i natt”, för då tog han bilen och körde iväg med ILFART.
Vi åkte tillbaka till festen. Överallt låg halvsovande fulla fjortisar, och i en säng låg Mickes flicka Lina helt borta. Kul fest. Håkan satte sig i en soffa och ringde till sin Lina, och jag hörde honom säga ”jag är där om tio minuter.” Jag tänkte bara ”Glöm att jag skjutsar dig, det orkar jag inte” och så gick jag ned och hämtade en till öl till honom. När jag kom upp med den satt han fortfarande och sa ”jag kommer om tio minuter”. ”Visst” tänkte jag och gick ned till Tommy.
Fem minuter. Fem jävla minuter.
Sen kommer någon ner och gastar ”HÅKAN HAR KROCKAT!” och folk SKRATTAR. De SKRATTAR och säger ”Höhö han får skylla sig själv, hehe jävla klant”
Jag blir helt tokig. Jag skriker åt Tommy å följa med, springer upp och får med mig två killar. Jag åker dit i ilfart, och möts av en riktigt hemsk syn. Först ser jag inte Håkans bil. Jag ser bara två bilar stå vid vägkanten, helt söndertrasade. Sen ser jag den. Fronten är helt intryckt, och det enda jag ser är två bromsspår och avgassystemet som hänger under bilen. ”Nu kommer han inte kunna köra den igen”, tänkte jag. ”VAR FAN ÄR HÅKAN?!” skriker jag, rakt ut i folksamlingen. Helt hysterisk. Var fan är Håkan, var är Håkan, var FAN ÄR HÅKAN?!?! Sen ser jag honom. Jag blir lugn, går fram till honom, famnar om honom. Försöker se honom i ögonen, men hans blick facklar fram och tillbaka. Fan vad full han är, tänker jag, som om han var drogad. Jag anar inte hur rätt jag hade, men det fick jag inte veta förrän i morse.
Jag pratar lugnande med Håkan, börjar gråta hysteriskt. Gråter, gråter gråter. Jag ringer Tommy. TOMMY TRE BILAR STÅR I DIKET!!! ”VA?! KOM HIT OCH HÄMTA MIG!!!!” skrek han åt mig. Han SKREK åt sin extremt chockade flickvän. Jag skrek tillbaka, jag kommer för fan!!!! Medan jag går mot bilen ser jag att det är FYRA bilar i diket. ”DET ÄR FÖR FAN FYRA BILAR I DIKET!!!” ”STÅR DIN I DIKET Å??” ”NEJ FÖR FAN!!” ”KOM DÅ!!!” ”JAG ÄR JU PÅ VÄG!!!”
Ingen ambulans hade kommit då, jag mötte den första när jag skulle åka tillbaka. Jag åker, fort, fort efter Tommy. Hysteriskt gråtande hela vägen. Kommer fram, skriker. FYRA BILAR LIGGER I DIKET, KOM FÖR FAN!!! Tommy kramar om mig, säger att han älskar mig. Martina och Tommy hoppar in i bilen. Jag kör som en dåre igen. Tillbaka dit. Tommy skriker igen, skriker skriker. Allt är kaos, och jag bara gråter.
Håkan blir bortförd av två poliser. De håller i hans armar, och går i rask takt mot polisbilen. ”Det är kört” säger han. Då bryter Tommy ihop. Och jag med, det är inte ofta jag ser honom gråta. Det har hänt tre gånger tidigare, så jag blev helt förstörd.
Håkan förs bort, och Tommy irrar runt som en viktigpetter och ska hjälpta till överallt.
Sen kommer mamma och pappa, för jag hade punka på min bil. Pappa å Tommy bytte däck, och vi åkte tillbaka till Micke och hämtade lite skivor och kollade så att alla var okej. Sen åkte vi hem. Klockan var ungefär två när vi kom in till Falun, och då ringer Tommys mobil. Det är HÅKAN. Han blir släppt nu, så vi skulle hämta honom. Vi åker till polishuset. Håkan är helt förstörd. Han kanske, eller det är nästan säkert, att han får fängelse. Och blir av med ett körkort han lagt ned 20000 på.
Vi skjutsar han till Kennet, och så åker vi hem. Vi kommer inte mer än hem innan Håkan ringer igen. Sista kvällen med polarna. Vi åker dit, och har en mycket seglivad efterfest.
Sen åkte vi hem.
Jag har alltid varit en sådan som skriver av mig när jag har något som maler i huvudet. Det har fungerat som någon form av terapi för mig, att få ned det på papper så att jag får lite mer ordning och reda. Det har jag sagt va? Att jag måste skriva ned saker för att lära mig och förstå? Jag undrar hur Tommy fick mig att känna så här…
Tankeverksamhet?
Tors 30 sep 2004 20:05
Många tankar, få ord... Jag tänker mycket, har mycket att säga, men inget kommer ut i konkreta ord och formuleringar.. Det är svårt att skriva när det är så, det liksom kommer inget fast man vill skriva..
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om... Just nu är jag i en självförtroendes-svacka, en djup sådan... Men inget vill liksom komma ut, det ligger där och maler i botten av magen, får mig att känna mig illamående, äcklad och... och... jadu....
Du...
Sön 3 okt 2004 09:20
Vad kul att jag har alla vänner kvar. Vad kul att jag inte får ha flera vänner, utan att jag alltid bara får ha en vän i taget.
Jag känner mig sviken, ledsen, idiotförklarad, övergiven...
Jag minns att jag kände sådär, att jag bara fick ha en vän. Den enda vän jag hade var Anny, och hon bodde då i Småland. Jag tror att anledningen till varför han accepterade henne var att hon var tillsammans med en kille som såg ut som, klädde sig som och betedde sig som Tommy. Det var skrattretande faktiskt! Vi hade växt upp tillsammans och trots att hon flyttat bort så valde vi exakt likadana killar…
Den 4 oktober 2004 krockade jag och bröt nyckelbenet. Tre veckor efter det, den 23 oktober, fyllde jag 20. Eftersom jag fortfarande inte var ”hel” tyckte Tommy att vi skulle ställa in min fest och att jag skulle stanna hemma från krogen. Såklart fick han sin vilja igenom, det fick han alltid. Det hindrade ju såklart inte honom från att festa!
Jag fick agera fyllechaufför eftersom jag ändå inte skulle dricka. Med ut på krogen var bland annat en kille från mitt jobb som jag räknade som en nära vän och som växt upp tillsammans med Tommy. Han skulle sova hos oss sedan.
Efter att jag hämtat upp dem från krogen inser vi att vår vän hade haft inbrott i sin bil. Jag går in för att hämta något och på under fem minuter hinner Tommy börja bråka med grannen. Ord som ”jag ska skicka HA på dig” flödar och de skriker åt varandra. Jag valde att ignorera det – jag tyckte bara att det var löjligt. Jag hjälpte vännen att ringa in en polisanmälan och när vi kom in i lägenheten igen börjar vår vän och Tommy att bråka istället. De bråkar om mig – och min lojalitet. Tommy tyckte att jag gjort fel som inte prioriterade att han blev dödshotad, vännen tyckte att jag hade gjort rätt som hjälpte han med inbrottet. De går snabbt från ordväxling till slagsmål och för att de skulle sluta kastade jag något i golvet. Vår vän ringde en kille som jag fortfarande pratar med ibland, Pramod, för skjuts (Detta mindes inte jag förrän nu och blev tvungen att skriva ett totalt oväsentligt namn för min egen skull). Han blev upplockad men såklart hade inte jag och Tommy bråkat klart.
Han knuffar mig, tar tag i mig och är riktigt hotfull. Jag börjar plocka ihop mina saker för att åka hem till mina föräldrar – och då tar han tag om mig bakifrån (som en kram) och trycker så hårt att jag vill spy av smärta från nyckelbenet. I handen hade jag då pillerbruken med smärtstillande jag fått och jag sväljer nästan hela bruken för att han ska sluta och förstå att jag hade ont. Jag hade tagit ungefär 30 tabletter, så jag fick i mig ungefär 70…
Han slutade i alla fall, och började skrika att jag skulle spy istället. Då gick det upp för mig vad jag gjort – jag hade precis försökt att ta livet av mig! Jag försökte spy men fick i princip inte upp något. Tommy ringde en ambulans eftersom jag började känna mig riktigt groggy och inte längre kunde köra. Innan ambulansen kom hann jag somna – jag blev väckt av en ambulansmans ficklampa i mitt ansikte. Vi åkte båda in till akuten och väl där fick jag dricka aktivt kol. Jag spydde som en gris hela natten efter det! Jag fick ligga med dropp i 36 timmar och Tommy var där nästan hela tiden. Han gullade, bad om förlåtelse… Det resulterade i denna dagbok en vecka senare;
Tommy...
Fre 29 okt 2004 08:26
Jag och Tommy. Ohyes. Det är så det ska vara, och det är så det är.
Men gubben. Vi måste sluta med dessa diskussioner vi har, vi måste börja närma oss varandra och anstränga oss hårdare. Det är inte lätt att dansa tango, det krävs lite mer än bara två personer.
Vi måste prata igenom allt, för det är alltid samma diskussion vi har. Pengar, städ, disk, tvätt och ex.
Vi måste reda ut allt, dela upp arbetet, lösa ekonomin och få det att fungera.
För så kär som jag är i dig, har jag aldrig varit.
Och jag är så glad att du säger att du aldrig känt så här förut heller, även om jag vet att det är en tom klysha. Så känns det bra. Väldigt bra.
Jag älskar dig min Engel.
Efter denna händelse började jag i alla fall tänka på hans ex, Maria. Jag kontaktade henne via LunarStorm och hon hade en HEL DEL att dela med sig av. Han hade gett henne ett antal hjärnskakningar genom att banka hennes huvud i badkarskanten tillexempel… Det startade såklart ett mindre världskrig mellan oss och jag minns inte utgången av det, men jag gissar att den var precis som vid alla andra bråk. Jag bad om ursäkt…
Hoppet.
Sön 14 nov 2004 09:29
Snälla, inget mer. Jag kan inte ta mer, jag är inte stark nog. Jag är heller inte stark nog att inte ta någonting, så snälla. Inget mer. Jag klarar inte det.
Det gör ont i hjärtat när jag tänker på hur illa du blivit behandlad, Maria, att MIN har behandlat Dig så illa. Att MIN har gjort dig alla hemska saker, det får mig att känna skuld. Det får mig att känna mig hemsk, elak och... oförstående på något vis. Fast så är det inte, jag förstår. Och jag vet vad jag borde göra, vad allt säger mig att jag ska göra. Men kan jag inte få hoppas lite till? Få flytta med honom, och se vad som händer? För tänk om det verkligen BLIR bättre. Det hade jag inte vetat om jag gjort som alla säger. Jag vill försöka, jag vill se. För jag älskar honom så innerligt, jag är så jävla kär. För första gången är jag riktigt jävla kär, och då går det så här.
Efter detta minns jag ingenting förrän julafton. Denna dag skulle Tommy spendera med sin familj, men eftersom hans pappa var full och odräglig valde han att komma hem till min familj. Jag minns knappt julafton, men däremot minns jag juldagen.
På juldagen var det planerat att vi skulle gå ut, men det slutade såklart med att vi bråkade inför det och gick ut på varsitt håll. Jag gick ut med min äldre bror, Linus, till det ställe som idag heter ”Mariannes” och är en rock’n’roll-pub. Jag hade jättekul fram till Tommy bestämde sig för att komma dit med sina testosteronstinna hannar… När han kom dit stod jag och pratade med Linus kollega och skällde ut mig efter noter – han kallade mig bland annat för hora. Jag tog såklart bara emot, vad annars kunde jag göra? Brorsan däremot, han tände till ordentligt på att någon kallade hans syster för hora. Han är ingen som tänder till sådär så jag blev faktiskt riktigt rädd… Tommy och Linus slängdes ut eftersom de började slåss, och jag gick ut med dem. Jag minns inte om jag eller Linus ringde pappa för hämtning… Linus och Tommy fortsatte att slåss – eller, Tommy försökte slåss, tills pappa kom. Linus höll honom från sig med en hand och hans armar var längre så Tommy kunde inte slå, haha. När pappa kom drog han ur ett järnrör ur bilen och gick fram till Tommy. Både Tommy och hans följeslagare blev riktigt rädda och försvann…
Jag sov hos mina föräldrar den natten, och Tommy var en plåga. Han ringde mig, ringde på dörren och slog på fönstret till det rum jag sov i hela natten.
IDIOT!
Sön 26 dec 2004 08:42
Tänk att du ALLTID ska förstöra allting när du är full, att du ALLTID ska skrika åt mig. Jävla dumhuvve!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag är ARG på dig!!!!!!!!!!!!!!!
På något vis måste han ha bett om ursäkt återigen – och jag gick såklart på hans lögner…
Jag minns även nyårsafton. Det var menat att vi skulle spendera den tillsammans, men bråk kom emellan och jag hamnade hemma hos mina föräldrar. Vid 23 åkte jag hem igen eftersom jag ändå inte var på humör för att fira något nyår.
Vid 2-tiden kom han hem och då var han väldigt våldsam eftersom han var övertygad om att jag gjort något. Jag stängde sovrumsdörren om mig, och han lyckades göra så att den gick i baklås (vi båda visste hur man gjorde det för något var fel med den) men var så full (påtänd?) att han inte förstod att det var han som gjort det utan han trodde att jag låste honom ute. Han bankade på dörren i flera timmar innan han somnade på soffan. Vi fick inte upp dörren förrän dagen efter – då hade jag spenderat över 12 timmar därinne.
:)
Lör 8 jan 2005 06:36
Tommy och jag har det så jävla bra just nu. Allt flyter på, vi är så jävla pluttinuttiga mot varandra så det är fan sjukt! Jag trodde inte att det var möjligt. Vad har hänt? Det känns som en stor mur mellan oss rasat, och att vi istället börjat bygga en kulle tillsammans som vi ska stå på, bara du och jag. Och tack för igår. En helt fantastiskt underbar dag, ingen fyllehets eller något sådant. Bara du och jag i en avspänd (men aningen kåt, morr på tommy...... ja vill inte knulla hela tiden!!!) samvaro, det kändes så skönt. Jag har aldrig varit med om dess like! :)
Och Tommy? Jag ÄLSKAR dig!
När?
Lör 19 feb 2005 07:11
Jag var så lycklig i ditt sällskap, du var så lycklig i mitt. Vi gjorde varandra så lyckliga, vi två, tillsammans. När vände det? Vad var det som hände egentligen? När kom vändpunkten, när blev det så här? Varför blev det så här? Vi gjorde allt för varandra, älskade varandra med en innerlighet jag inte trodde fanns.
Jag vill älska så igen. Jag vill bli älskad så igen. Jag vill bli respekterad på det viset igen. Jag vill respektera på det sättet igen.
Men jag vet. Jag vet, älskade, att vägen tillbaka oftast är längst. Krångligast, svårast att hitta. För då tror man att det är lätt, man tror att man lärde sig på vägen dit, men det gör man inte. Inte egentligen.
Är inte du ledsen? Jag går runt med en ständig sorg, en sorg jag inte hinner bearbeta för att jag arbetar så mycket. En sorg som uttrycker sig i ilska, en ilska som jag inte förstår mig på att hantera. Jag vill inte vara så, jag vill vara snäll, glad och gullig.
Så vad tycker du? Ska vi försöka hitta en väg tillbaka, tillsammans du och jag? Hand i hand, inte bara bredvid varandra? Kramas, kyssas, älska. Älska varandra och framförallt med varandra, inte bara ha sex. För att bara ha sex är samma sak som att göra det själv, eller hur? Vi måste älska varandra, finnas för varandra. Inte finnas där för att kämpa mot varandra.
Jag tror att jag efter detta började fundera kring att göra slut, men det var inget beslut jag skulle ta förrän på sommaren när det hade gått nästan ett år.
FisaLisan wap-dagbok 2005-02-20
Sön 20 feb 2005 13:20
Totalt kaos i min hjärna. Åt vilket håll ska jag gå?
Hemmafest
Sön 6 mar 2005 20:01
Did I here you crying in your sleep? Did you feel like you were all alone? Well it most have been a real bad dream.... Sorry men det var ingen dröm, Lisa. Du är helt ensam om natten. Även om du har någon fysisk person bredvid dig, så är du ensam.
fisalisan wap-dagbok 2005-03-27
Sön 27 mar 2005 17:50
Allt känns så fel, jag e visst kär, förlåt för alla bråk vi haft. Jag lovar att d ska bli bättre nu. Jag vill inte, kan inte, leva utan dig älskling. Förlåt för att ja e så dum. Jag vill inte bo hemma, jag vill bo med dig.
Under våren skulle jag komma att hitta vapen, baslådor, högtalare, slutsteg, stereos, kläder, skor, … hemma hos mig och Tommy. Varje gång hittade han på en ursäkt om vart det kom ifrån; och till och med när Polisen gjorde hembesök och rotade igenom lägenheten lyckades han bortförklara det inför mig. Idag förstår jag ju att han försörjde sig genom att göra inbrott i bilar, och jag antar att han tog någon form av drog. Han blev nämligen bara våldsam när han druckit i ett visst sällskap och aldrig efter att vi druckit tillsammans. Visst, vi bråkade, men han misshandlade mig inte. Det sällskap han hade då var bestående av pundare, tatuerare, MC-killar… Detta är något jag då tyckte var ”coolt” eftersom jag visste hur lojala sådana människor var mot varandra och jag kände mig välsignad med ett skyddsnät omkring mig, hur dumt det än låter.
Den här dagboken vill jag lägga med bara för att den markerar ganska starkt när jag tog ett beslut att fortsätta mitt liv ensam. Jag började jobba med att sälja mobiler och eftersom han inte ville acceptera att jag spenderade en vecka i taget med en kollega – vilka såklart även kunde vara manliga – så bestämde jag mig för att vi var över.
FisaLisan wap-dagbok 2005-08-20
Sön 21 aug 2005 00:53
18e september 18.26.. Kommer jag nog alltid minnas med glädje :) hej livet, här kommer lisa eriksson. Snart flyttar vi, fy fan vad skönt. Snart kommer den förändring jag så länge längtat efter! UTAN den där. Utan det där som försöker förstöra. Äntligen.
Kärlek vid 15 års ålder och kärlek vid 19 års ålder är inte riktigt samma sak. När jag träffade F, blott 15 år gammal, trodde jag att det jag kände var kärlek. Idag vet jag att det inte var så, det var lycka jag förväxlade med kärlek. Detsamma gällde kommande kille, H. I det fallet var det dessutom lättillgängligt.
Tredje killen att passera i mitt liv vet jag än idag inte vad det handlade om. Spänning, stolthet, location, ålder? Inte var det himlastormande förälskelse i alla fall.
Den första jag kände så för var T. T, killen som både ställde till mitt liv till ett rent helvete och förändrade det radikalt till det bättre. Killen som på sikt gav mig styrka att växa mig stark och säker. Killen som älskade mig på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt - som jag förmodligen inte kommer att uppleva igen.
Jag minns faktiskt inte första gången jag träffade honom, han var vid det tillfället en B-aktris i en pjäs han å J satte upp för mig och T's ragg. Vi köpte det dock.. Jag träffade T på egen hand först några månader senare; nyårsafton på palatset 03/04. Två intensiva veckor följdes av en diss levererad av hans bästa vän! :P
Ett halvår till; midsommarafton. Efter den natten var vi oskiljaktiga fram till mars ungefär, men jag bröt inte helt förrän augusti.
Det här är gamla anteckningar jag skrivit för att minnas. Och JA - det är mycket. Läs det när du har tid...
Jag kommer att använda dagboken som stöd, för den är ganska värdelös egentligen. Jag har bara skrivit på LunarStorm vilket alltså innebär att jag inte har kunnat skriva om allt som hänt.
Jag träffade Tommy första gången på nyårsafton 2003/2004 och vi hade då en kort romans. Den slutade när han gick tillbaka till sitt ex, Maria. På midsommarafton träffade jag han igen och vi började då dejta seriöst. Ganska snart förstod jag att något inte var helt rätt mellan Tommy och Maria, men jag förtryckte det in i det sista. Den första dagbok jag skrev om Tommy var såklart inte denna, men detta är den första i vilken jag ber om ursäkt för något jag egentligen inte borde. Det var något jag skulle komma att göra om och om igen…
FisaLisan - 8:e augusti 2004
Sön 8 aug 2004 19:18
Jag drömde om dig hela natten älskling. Det var en hemsk dröm, jag kände mig riktigt illa till mods när jag vaknade. Du försvann från mig. Jag minns inte hur, när eller var. Bara att. Det var så hemskt!
Det kanske kan bero på att jag faktiskt trodde att du skulle försvinna från mig igår. Du slängde på luren. Bara så där. Så har du aldrig gjort förut. Lova att inte göra det igen, jag mådde riktigt kasst när du gjorde det.
Och jag lovar att inte göra så igen, det var bara dumt och idiotiskt. Liksom. Följa med två killar hem bara för att ragga fest. Bara för att vi var uttråkade och den vi skulle träffa inte svarade. Men vi hade ju liksom åkt ända till Örebro utan anledning egentligen, vi ville bara ha något att göra.
Ganska snabbt blev det infekterat mellan mig och Tommy, och vi bestämde oss för att vi behövde en nystart på förhållandet och tittade därför på lägenheter i Borlänge. Tommy var övertygad om att det magiskt skulle lösa alla problem vi hade, men det var bara en början…
Lägenhet i Borlänge
Ons 8 sep 2004 07:40
Vi var och kollade på en lägenhet igår. Vi två, tillsammans. Inte på varsin, utan en som vi två ska bo i tillsammans. En tvåa på 57 kvm i Bullermyren i Borlänge.
Den första december flyttar vi. Tillsammans. Jag och Tommy.
Det känns så jävla bra att det kan du inte föreställa dig. Allt är så jävla underbart mellan oss två just nu! Jag trivs verkligen med livet. Och det är din förtjänst, förstår du det, Tommy? Det är precis som det ska vara nu, du och jag.
Jag älskar dig så innerligt mycket Tommy.
Simon. Ring någon dag vettja, jag saknar ju dig. Puss :P
I denna dagbok har jag ju skrivit ”Simon. Ring någon dag”… Idag förstår jag att det var ett tecken på att Tommy hade lyckats stöta ifrån min familj, han tyckte ju inte om dem och ville därför inte att jag skulle ha kontakt med dem. De såg ju såklart vad han var för en typ…
Den kommande dagboken skrämmer mig lite. Att jag inte förstod redan då?! Varför ska människan alltid ha den snuskiga benägenheten och tro att det aldrig gäller dem de bryr sig om…? Det här var i alla fall den första riktigt ”stora” händelsen.
Rattfylla, seriekrock och fängelse.
Sön 19 sep 2004 18:23
Han Håkan att han skulle hämta öl åt honom i Vika. Samtidigt som han lovat mig att vi skulle fika med min familj, för att mamma fyllt och för att Simon fyllde år. Men nej, lilla Tommy åkte iväg precis DÅ. Vi väntade i ungefär en timme, sen skulle ju Linus iväg. Så vi började. Utan Tommy. Jag skämdes som en gris av att sitta där och förklara för mina föräldrar vart Tommy var. Han hjälpte en kompis före att vara med oss. Men om jag visste vad som senare skulle hända, så hade jag hindrat honom från att åka över huvud taget. Hindrat honom från att köpa öl till Håkan.
Tommy kom precis när vi börjat fika, som tur var. Så vi fikade, och åkte sedan hem. Fixade till oss, och åkte sedan ut till Danholn. Där var det fest så det stod härliga till, må du tro! Jag hade iofs ganska tråkigt, men jag var ju nykter så. Och TUR VAR DET.
Sen kom Tommy på att de skulle åka till Djurås och prata med Lars. Sagt och gjort, han ringde honom och åkte och hälsade på honom där han var i Borlänge. Han måste vara modig, Lars, för han kom ensam i sin Passat när Tommy, Håkan och Kennet väntade på honom.
De pratade med honom, och jag tror att han iaf aldrig mer rör Mela! Han blev rätt skraj när Kennet sa ”Nån ska dö i natt”, för då tog han bilen och körde iväg med ILFART.
Vi åkte tillbaka till festen. Överallt låg halvsovande fulla fjortisar, och i en säng låg Mickes flicka Lina helt borta. Kul fest. Håkan satte sig i en soffa och ringde till sin Lina, och jag hörde honom säga ”jag är där om tio minuter.” Jag tänkte bara ”Glöm att jag skjutsar dig, det orkar jag inte” och så gick jag ned och hämtade en till öl till honom. När jag kom upp med den satt han fortfarande och sa ”jag kommer om tio minuter”. ”Visst” tänkte jag och gick ned till Tommy.
Fem minuter. Fem jävla minuter.
Sen kommer någon ner och gastar ”HÅKAN HAR KROCKAT!” och folk SKRATTAR. De SKRATTAR och säger ”Höhö han får skylla sig själv, hehe jävla klant”
Jag blir helt tokig. Jag skriker åt Tommy å följa med, springer upp och får med mig två killar. Jag åker dit i ilfart, och möts av en riktigt hemsk syn. Först ser jag inte Håkans bil. Jag ser bara två bilar stå vid vägkanten, helt söndertrasade. Sen ser jag den. Fronten är helt intryckt, och det enda jag ser är två bromsspår och avgassystemet som hänger under bilen. ”Nu kommer han inte kunna köra den igen”, tänkte jag. ”VAR FAN ÄR HÅKAN?!” skriker jag, rakt ut i folksamlingen. Helt hysterisk. Var fan är Håkan, var är Håkan, var FAN ÄR HÅKAN?!?! Sen ser jag honom. Jag blir lugn, går fram till honom, famnar om honom. Försöker se honom i ögonen, men hans blick facklar fram och tillbaka. Fan vad full han är, tänker jag, som om han var drogad. Jag anar inte hur rätt jag hade, men det fick jag inte veta förrän i morse.
Jag pratar lugnande med Håkan, börjar gråta hysteriskt. Gråter, gråter gråter. Jag ringer Tommy. TOMMY TRE BILAR STÅR I DIKET!!! ”VA?! KOM HIT OCH HÄMTA MIG!!!!” skrek han åt mig. Han SKREK åt sin extremt chockade flickvän. Jag skrek tillbaka, jag kommer för fan!!!! Medan jag går mot bilen ser jag att det är FYRA bilar i diket. ”DET ÄR FÖR FAN FYRA BILAR I DIKET!!!” ”STÅR DIN I DIKET Å??” ”NEJ FÖR FAN!!” ”KOM DÅ!!!” ”JAG ÄR JU PÅ VÄG!!!”
Ingen ambulans hade kommit då, jag mötte den första när jag skulle åka tillbaka. Jag åker, fort, fort efter Tommy. Hysteriskt gråtande hela vägen. Kommer fram, skriker. FYRA BILAR LIGGER I DIKET, KOM FÖR FAN!!! Tommy kramar om mig, säger att han älskar mig. Martina och Tommy hoppar in i bilen. Jag kör som en dåre igen. Tillbaka dit. Tommy skriker igen, skriker skriker. Allt är kaos, och jag bara gråter.
Håkan blir bortförd av två poliser. De håller i hans armar, och går i rask takt mot polisbilen. ”Det är kört” säger han. Då bryter Tommy ihop. Och jag med, det är inte ofta jag ser honom gråta. Det har hänt tre gånger tidigare, så jag blev helt förstörd.
Håkan förs bort, och Tommy irrar runt som en viktigpetter och ska hjälpta till överallt.
Sen kommer mamma och pappa, för jag hade punka på min bil. Pappa å Tommy bytte däck, och vi åkte tillbaka till Micke och hämtade lite skivor och kollade så att alla var okej. Sen åkte vi hem. Klockan var ungefär två när vi kom in till Falun, och då ringer Tommys mobil. Det är HÅKAN. Han blir släppt nu, så vi skulle hämta honom. Vi åker till polishuset. Håkan är helt förstörd. Han kanske, eller det är nästan säkert, att han får fängelse. Och blir av med ett körkort han lagt ned 20000 på.
Vi skjutsar han till Kennet, och så åker vi hem. Vi kommer inte mer än hem innan Håkan ringer igen. Sista kvällen med polarna. Vi åker dit, och har en mycket seglivad efterfest.
Sen åkte vi hem.
Jag har alltid varit en sådan som skriver av mig när jag har något som maler i huvudet. Det har fungerat som någon form av terapi för mig, att få ned det på papper så att jag får lite mer ordning och reda. Det har jag sagt va? Att jag måste skriva ned saker för att lära mig och förstå? Jag undrar hur Tommy fick mig att känna så här…
Tankeverksamhet?
Tors 30 sep 2004 20:05
Många tankar, få ord... Jag tänker mycket, har mycket att säga, men inget kommer ut i konkreta ord och formuleringar.. Det är svårt att skriva när det är så, det liksom kommer inget fast man vill skriva..
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om... Just nu är jag i en självförtroendes-svacka, en djup sådan... Men inget vill liksom komma ut, det ligger där och maler i botten av magen, får mig att känna mig illamående, äcklad och... och... jadu....
Du...
Sön 3 okt 2004 09:20
Vad kul att jag har alla vänner kvar. Vad kul att jag inte får ha flera vänner, utan att jag alltid bara får ha en vän i taget.
Jag känner mig sviken, ledsen, idiotförklarad, övergiven...
Jag minns att jag kände sådär, att jag bara fick ha en vän. Den enda vän jag hade var Anny, och hon bodde då i Småland. Jag tror att anledningen till varför han accepterade henne var att hon var tillsammans med en kille som såg ut som, klädde sig som och betedde sig som Tommy. Det var skrattretande faktiskt! Vi hade växt upp tillsammans och trots att hon flyttat bort så valde vi exakt likadana killar…
Den 4 oktober 2004 krockade jag och bröt nyckelbenet. Tre veckor efter det, den 23 oktober, fyllde jag 20. Eftersom jag fortfarande inte var ”hel” tyckte Tommy att vi skulle ställa in min fest och att jag skulle stanna hemma från krogen. Såklart fick han sin vilja igenom, det fick han alltid. Det hindrade ju såklart inte honom från att festa!
Jag fick agera fyllechaufför eftersom jag ändå inte skulle dricka. Med ut på krogen var bland annat en kille från mitt jobb som jag räknade som en nära vän och som växt upp tillsammans med Tommy. Han skulle sova hos oss sedan.
Efter att jag hämtat upp dem från krogen inser vi att vår vän hade haft inbrott i sin bil. Jag går in för att hämta något och på under fem minuter hinner Tommy börja bråka med grannen. Ord som ”jag ska skicka HA på dig” flödar och de skriker åt varandra. Jag valde att ignorera det – jag tyckte bara att det var löjligt. Jag hjälpte vännen att ringa in en polisanmälan och när vi kom in i lägenheten igen börjar vår vän och Tommy att bråka istället. De bråkar om mig – och min lojalitet. Tommy tyckte att jag gjort fel som inte prioriterade att han blev dödshotad, vännen tyckte att jag hade gjort rätt som hjälpte han med inbrottet. De går snabbt från ordväxling till slagsmål och för att de skulle sluta kastade jag något i golvet. Vår vän ringde en kille som jag fortfarande pratar med ibland, Pramod, för skjuts (Detta mindes inte jag förrän nu och blev tvungen att skriva ett totalt oväsentligt namn för min egen skull). Han blev upplockad men såklart hade inte jag och Tommy bråkat klart.
Han knuffar mig, tar tag i mig och är riktigt hotfull. Jag börjar plocka ihop mina saker för att åka hem till mina föräldrar – och då tar han tag om mig bakifrån (som en kram) och trycker så hårt att jag vill spy av smärta från nyckelbenet. I handen hade jag då pillerbruken med smärtstillande jag fått och jag sväljer nästan hela bruken för att han ska sluta och förstå att jag hade ont. Jag hade tagit ungefär 30 tabletter, så jag fick i mig ungefär 70…
Han slutade i alla fall, och började skrika att jag skulle spy istället. Då gick det upp för mig vad jag gjort – jag hade precis försökt att ta livet av mig! Jag försökte spy men fick i princip inte upp något. Tommy ringde en ambulans eftersom jag började känna mig riktigt groggy och inte längre kunde köra. Innan ambulansen kom hann jag somna – jag blev väckt av en ambulansmans ficklampa i mitt ansikte. Vi åkte båda in till akuten och väl där fick jag dricka aktivt kol. Jag spydde som en gris hela natten efter det! Jag fick ligga med dropp i 36 timmar och Tommy var där nästan hela tiden. Han gullade, bad om förlåtelse… Det resulterade i denna dagbok en vecka senare;
Tommy...
Fre 29 okt 2004 08:26
Jag och Tommy. Ohyes. Det är så det ska vara, och det är så det är.
Men gubben. Vi måste sluta med dessa diskussioner vi har, vi måste börja närma oss varandra och anstränga oss hårdare. Det är inte lätt att dansa tango, det krävs lite mer än bara två personer.
Vi måste prata igenom allt, för det är alltid samma diskussion vi har. Pengar, städ, disk, tvätt och ex.
Vi måste reda ut allt, dela upp arbetet, lösa ekonomin och få det att fungera.
För så kär som jag är i dig, har jag aldrig varit.
Och jag är så glad att du säger att du aldrig känt så här förut heller, även om jag vet att det är en tom klysha. Så känns det bra. Väldigt bra.
Jag älskar dig min Engel.
Efter denna händelse började jag i alla fall tänka på hans ex, Maria. Jag kontaktade henne via LunarStorm och hon hade en HEL DEL att dela med sig av. Han hade gett henne ett antal hjärnskakningar genom att banka hennes huvud i badkarskanten tillexempel… Det startade såklart ett mindre världskrig mellan oss och jag minns inte utgången av det, men jag gissar att den var precis som vid alla andra bråk. Jag bad om ursäkt…
Hoppet.
Sön 14 nov 2004 09:29
Snälla, inget mer. Jag kan inte ta mer, jag är inte stark nog. Jag är heller inte stark nog att inte ta någonting, så snälla. Inget mer. Jag klarar inte det.
Det gör ont i hjärtat när jag tänker på hur illa du blivit behandlad, Maria, att MIN har behandlat Dig så illa. Att MIN har gjort dig alla hemska saker, det får mig att känna skuld. Det får mig att känna mig hemsk, elak och... oförstående på något vis. Fast så är det inte, jag förstår. Och jag vet vad jag borde göra, vad allt säger mig att jag ska göra. Men kan jag inte få hoppas lite till? Få flytta med honom, och se vad som händer? För tänk om det verkligen BLIR bättre. Det hade jag inte vetat om jag gjort som alla säger. Jag vill försöka, jag vill se. För jag älskar honom så innerligt, jag är så jävla kär. För första gången är jag riktigt jävla kär, och då går det så här.
Efter detta minns jag ingenting förrän julafton. Denna dag skulle Tommy spendera med sin familj, men eftersom hans pappa var full och odräglig valde han att komma hem till min familj. Jag minns knappt julafton, men däremot minns jag juldagen.
På juldagen var det planerat att vi skulle gå ut, men det slutade såklart med att vi bråkade inför det och gick ut på varsitt håll. Jag gick ut med min äldre bror, Linus, till det ställe som idag heter ”Mariannes” och är en rock’n’roll-pub. Jag hade jättekul fram till Tommy bestämde sig för att komma dit med sina testosteronstinna hannar… När han kom dit stod jag och pratade med Linus kollega och skällde ut mig efter noter – han kallade mig bland annat för hora. Jag tog såklart bara emot, vad annars kunde jag göra? Brorsan däremot, han tände till ordentligt på att någon kallade hans syster för hora. Han är ingen som tänder till sådär så jag blev faktiskt riktigt rädd… Tommy och Linus slängdes ut eftersom de började slåss, och jag gick ut med dem. Jag minns inte om jag eller Linus ringde pappa för hämtning… Linus och Tommy fortsatte att slåss – eller, Tommy försökte slåss, tills pappa kom. Linus höll honom från sig med en hand och hans armar var längre så Tommy kunde inte slå, haha. När pappa kom drog han ur ett järnrör ur bilen och gick fram till Tommy. Både Tommy och hans följeslagare blev riktigt rädda och försvann…
Jag sov hos mina föräldrar den natten, och Tommy var en plåga. Han ringde mig, ringde på dörren och slog på fönstret till det rum jag sov i hela natten.
IDIOT!
Sön 26 dec 2004 08:42
Tänk att du ALLTID ska förstöra allting när du är full, att du ALLTID ska skrika åt mig. Jävla dumhuvve!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag är ARG på dig!!!!!!!!!!!!!!!
På något vis måste han ha bett om ursäkt återigen – och jag gick såklart på hans lögner…
Jag minns även nyårsafton. Det var menat att vi skulle spendera den tillsammans, men bråk kom emellan och jag hamnade hemma hos mina föräldrar. Vid 23 åkte jag hem igen eftersom jag ändå inte var på humör för att fira något nyår.
Vid 2-tiden kom han hem och då var han väldigt våldsam eftersom han var övertygad om att jag gjort något. Jag stängde sovrumsdörren om mig, och han lyckades göra så att den gick i baklås (vi båda visste hur man gjorde det för något var fel med den) men var så full (påtänd?) att han inte förstod att det var han som gjort det utan han trodde att jag låste honom ute. Han bankade på dörren i flera timmar innan han somnade på soffan. Vi fick inte upp dörren förrän dagen efter – då hade jag spenderat över 12 timmar därinne.
:)
Lör 8 jan 2005 06:36
Tommy och jag har det så jävla bra just nu. Allt flyter på, vi är så jävla pluttinuttiga mot varandra så det är fan sjukt! Jag trodde inte att det var möjligt. Vad har hänt? Det känns som en stor mur mellan oss rasat, och att vi istället börjat bygga en kulle tillsammans som vi ska stå på, bara du och jag. Och tack för igår. En helt fantastiskt underbar dag, ingen fyllehets eller något sådant. Bara du och jag i en avspänd (men aningen kåt, morr på tommy...... ja vill inte knulla hela tiden!!!) samvaro, det kändes så skönt. Jag har aldrig varit med om dess like! :)
Och Tommy? Jag ÄLSKAR dig!
När?
Lör 19 feb 2005 07:11
Jag var så lycklig i ditt sällskap, du var så lycklig i mitt. Vi gjorde varandra så lyckliga, vi två, tillsammans. När vände det? Vad var det som hände egentligen? När kom vändpunkten, när blev det så här? Varför blev det så här? Vi gjorde allt för varandra, älskade varandra med en innerlighet jag inte trodde fanns.
Jag vill älska så igen. Jag vill bli älskad så igen. Jag vill bli respekterad på det viset igen. Jag vill respektera på det sättet igen.
Men jag vet. Jag vet, älskade, att vägen tillbaka oftast är längst. Krångligast, svårast att hitta. För då tror man att det är lätt, man tror att man lärde sig på vägen dit, men det gör man inte. Inte egentligen.
Är inte du ledsen? Jag går runt med en ständig sorg, en sorg jag inte hinner bearbeta för att jag arbetar så mycket. En sorg som uttrycker sig i ilska, en ilska som jag inte förstår mig på att hantera. Jag vill inte vara så, jag vill vara snäll, glad och gullig.
Så vad tycker du? Ska vi försöka hitta en väg tillbaka, tillsammans du och jag? Hand i hand, inte bara bredvid varandra? Kramas, kyssas, älska. Älska varandra och framförallt med varandra, inte bara ha sex. För att bara ha sex är samma sak som att göra det själv, eller hur? Vi måste älska varandra, finnas för varandra. Inte finnas där för att kämpa mot varandra.
Jag tror att jag efter detta började fundera kring att göra slut, men det var inget beslut jag skulle ta förrän på sommaren när det hade gått nästan ett år.
FisaLisan wap-dagbok 2005-02-20
Sön 20 feb 2005 13:20
Totalt kaos i min hjärna. Åt vilket håll ska jag gå?
Hemmafest
Sön 6 mar 2005 20:01
Did I here you crying in your sleep? Did you feel like you were all alone? Well it most have been a real bad dream.... Sorry men det var ingen dröm, Lisa. Du är helt ensam om natten. Även om du har någon fysisk person bredvid dig, så är du ensam.
fisalisan wap-dagbok 2005-03-27
Sön 27 mar 2005 17:50
Allt känns så fel, jag e visst kär, förlåt för alla bråk vi haft. Jag lovar att d ska bli bättre nu. Jag vill inte, kan inte, leva utan dig älskling. Förlåt för att ja e så dum. Jag vill inte bo hemma, jag vill bo med dig.
Under våren skulle jag komma att hitta vapen, baslådor, högtalare, slutsteg, stereos, kläder, skor, … hemma hos mig och Tommy. Varje gång hittade han på en ursäkt om vart det kom ifrån; och till och med när Polisen gjorde hembesök och rotade igenom lägenheten lyckades han bortförklara det inför mig. Idag förstår jag ju att han försörjde sig genom att göra inbrott i bilar, och jag antar att han tog någon form av drog. Han blev nämligen bara våldsam när han druckit i ett visst sällskap och aldrig efter att vi druckit tillsammans. Visst, vi bråkade, men han misshandlade mig inte. Det sällskap han hade då var bestående av pundare, tatuerare, MC-killar… Detta är något jag då tyckte var ”coolt” eftersom jag visste hur lojala sådana människor var mot varandra och jag kände mig välsignad med ett skyddsnät omkring mig, hur dumt det än låter.
Den här dagboken vill jag lägga med bara för att den markerar ganska starkt när jag tog ett beslut att fortsätta mitt liv ensam. Jag började jobba med att sälja mobiler och eftersom han inte ville acceptera att jag spenderade en vecka i taget med en kollega – vilka såklart även kunde vara manliga – så bestämde jag mig för att vi var över.
FisaLisan wap-dagbok 2005-08-20
Sön 21 aug 2005 00:53
18e september 18.26.. Kommer jag nog alltid minnas med glädje :) hej livet, här kommer lisa eriksson. Snart flyttar vi, fy fan vad skönt. Snart kommer den förändring jag så länge längtat efter! UTAN den där. Utan det där som försöker förstöra. Äntligen.
fredag 19 november 2010
Klädutmaningen dag 19
Jag har två sådana tröjor; en vit i M och denna i S. Den vita används dock sparsamt... Frågan är varför jag egentligen sparade den när jag la ut alla andra kläder på tradera? :S
Dag 1 - Om mig
Denna rubrik är både utmanande, svår och rolig. Den är så öppen att jag inte riktigt vet vart jag ska börja; och vad jag ska välja eftersom de få som faktiskt läser detta känner mig ganska bra.
Det första jag kommer att tänka på är min PMS. Jag fick PMS för första gången våren 2009, precis efter jag tagit ut min p-stav. Jag har haft den sedan jag var 16 och har därmed inte på riktigt upplevt PMS som ungdom; detta var något helt nytt för mig.
I folkmun är PMS något som gör en tjej labil i humöret, men för mig är det långt mer djupgående än så. Jag blir inte lättirriterad eller sur, jag börjar istället gråta för ingenting och har ordentliga självmordstankar. Jag slutar se meningen med livet och kan inte glädjas över de framgånger jag har - ALLT blir motgångar. Jag kan gråta i flera timmar över att jag ens existerar och ser möjligheter att avsluta mitt liv vart jag än tittar; vrida lite på ratten, kasta mig ut framför tåg, bil, buss, stup, fönster, balkong... Jag måste hindra mig själv att inte följa impulser och jag KAN verkligen inte berätta för mig själv att det är PMS. Det går liksom inte in - känslorna är så äkta att de bara inte kan vara hormonbaserade.
Jag fick till denna period vätskedrivande tabletter - Spironolakton Nycomed - som har fungerat så förbannat bra att jag fortsättningsvis kommer att kissa 10 gånger om dagen några dagar innan mens varje månad :D
(De innehåller dock duktigt med laktos och jag har varit konstant rutten i magen men hellre det!!!)
Något jag inte berättat för någon egentligen är precis hur dåligt med pengar jag har just nu. Jag kan inte betala alla mina räkningar utan måste prioritera bland dem; vissa får helt enkelt vänta en månad. Jag har klarat mig undan både inkasso och kronofogden hittills men jag gissar att det inte kommer att pågå så länge till... Två inkasso har jag fått denna höst - dock för att någon annan än jag slarvat med sin del av hyra/el.....
Det ringer konstant på min telefon vilket jag gissar är för att jag inte betalat vissa fakturor. Jag slutade svara på okända nummer för läääänge sedan, så jag vet inte helt säkert.
Detta har i alla fall varit en stor del av min vardag ett tag; pengar är ett problem som äter sönder en person inifrån och ut. Jag har haft svårt att somna, vaknat med panik, hatat när posten kommer.
Det kommer dock att lösa sig nästa vecka när lönen kommer - jag har arbetat mer än vanligt nu!! SÅ FÖRBANNAT JÄVLA SKÖNT!!!!
Tillägg: Jag har inte fått CSN ännu denna termin och det har nu gått så pass lång tid att jag tänker skippa det och söka igen nästa termin efter jag tagit lite poäng.
En till sak ni nog inte visste är precis hur jävla ensam jag är just nu. Jag umgås med tre personer - Anny, Maria, David. Det ironiska är ju att jag umgås med Maria och Anny mest via våra bloggar; vi ses knappt någonting och pratar ännu mindre på sms/telefon/chatt. David träffar jag lite ibland när tid finns...
Jag har flytt in i studier (bra för just studierna dock!) och träning (vilket gett enastående resultat) för att slippa känna ensamheten och hittills har det fungerat riktigt bra. Det är bara när jag låter mig själv känna efter som jag faktiskt känner mig lite illa omtyckt.
Jag pratar med folk på jobbet, men den enda jag egentligen kommer överens med just nu är Marina.
Med David borde jag egentligen prata om vart fan vi står, men jag orkar inte. Jag känner mig egentligen ganska nöjd där vi är nu och behöver inte något annat; det vore dock trevligt att veta med säkerhet att vi ska vara exklusiva.. Det vet jag ju inte egentligen. Ah well, I am, och så länge jag inte vet annat så antar jag att han är det med :) (Annars vore ju oskyddat sex förbannat respektlöst...)
Nu ska jag tycka synd om mig själv lite för mensvärken och poppa popcorn!! :)
Det första jag kommer att tänka på är min PMS. Jag fick PMS för första gången våren 2009, precis efter jag tagit ut min p-stav. Jag har haft den sedan jag var 16 och har därmed inte på riktigt upplevt PMS som ungdom; detta var något helt nytt för mig.
I folkmun är PMS något som gör en tjej labil i humöret, men för mig är det långt mer djupgående än så. Jag blir inte lättirriterad eller sur, jag börjar istället gråta för ingenting och har ordentliga självmordstankar. Jag slutar se meningen med livet och kan inte glädjas över de framgånger jag har - ALLT blir motgångar. Jag kan gråta i flera timmar över att jag ens existerar och ser möjligheter att avsluta mitt liv vart jag än tittar; vrida lite på ratten, kasta mig ut framför tåg, bil, buss, stup, fönster, balkong... Jag måste hindra mig själv att inte följa impulser och jag KAN verkligen inte berätta för mig själv att det är PMS. Det går liksom inte in - känslorna är så äkta att de bara inte kan vara hormonbaserade.
Jag fick till denna period vätskedrivande tabletter - Spironolakton Nycomed - som har fungerat så förbannat bra att jag fortsättningsvis kommer att kissa 10 gånger om dagen några dagar innan mens varje månad :D
(De innehåller dock duktigt med laktos och jag har varit konstant rutten i magen men hellre det!!!)
Något jag inte berättat för någon egentligen är precis hur dåligt med pengar jag har just nu. Jag kan inte betala alla mina räkningar utan måste prioritera bland dem; vissa får helt enkelt vänta en månad. Jag har klarat mig undan både inkasso och kronofogden hittills men jag gissar att det inte kommer att pågå så länge till... Två inkasso har jag fått denna höst - dock för att någon annan än jag slarvat med sin del av hyra/el.....
Det ringer konstant på min telefon vilket jag gissar är för att jag inte betalat vissa fakturor. Jag slutade svara på okända nummer för läääänge sedan, så jag vet inte helt säkert.
Detta har i alla fall varit en stor del av min vardag ett tag; pengar är ett problem som äter sönder en person inifrån och ut. Jag har haft svårt att somna, vaknat med panik, hatat när posten kommer.
Det kommer dock att lösa sig nästa vecka när lönen kommer - jag har arbetat mer än vanligt nu!! SÅ FÖRBANNAT JÄVLA SKÖNT!!!!
Tillägg: Jag har inte fått CSN ännu denna termin och det har nu gått så pass lång tid att jag tänker skippa det och söka igen nästa termin efter jag tagit lite poäng.
En till sak ni nog inte visste är precis hur jävla ensam jag är just nu. Jag umgås med tre personer - Anny, Maria, David. Det ironiska är ju att jag umgås med Maria och Anny mest via våra bloggar; vi ses knappt någonting och pratar ännu mindre på sms/telefon/chatt. David träffar jag lite ibland när tid finns...
Jag har flytt in i studier (bra för just studierna dock!) och träning (vilket gett enastående resultat) för att slippa känna ensamheten och hittills har det fungerat riktigt bra. Det är bara när jag låter mig själv känna efter som jag faktiskt känner mig lite illa omtyckt.
Jag pratar med folk på jobbet, men den enda jag egentligen kommer överens med just nu är Marina.
Med David borde jag egentligen prata om vart fan vi står, men jag orkar inte. Jag känner mig egentligen ganska nöjd där vi är nu och behöver inte något annat; det vore dock trevligt att veta med säkerhet att vi ska vara exklusiva.. Det vet jag ju inte egentligen. Ah well, I am, och så länge jag inte vet annat så antar jag att han är det med :) (Annars vore ju oskyddat sex förbannat respektlöst...)
Nu ska jag tycka synd om mig själv lite för mensvärken och poppa popcorn!! :)
torsdag 18 november 2010
Idéstöld2!
Jag har tråkigt, så jag följer Marias exempel och väljer dessa ämnen för mina kommande bloggar! (förutom klädutmaningen såklart).
30 dagar -
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
30 dagar -
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
onsdag 17 november 2010
Igår
Är det inte märkligt, hur en dag kan vara så bra för en person och så dålig för en annan? Jag slog mitt personbästa på löpbandet igår; jag sprang i 30 minuter varvat mellan 10 och 12 km/h. Jag har ALDRIG kunnat springa så mycket utan att få en astmaatack - astman kräver helt enkelt god kondition från min sida för att klara en springtur. Nu kan det bara bli bättre!!
Jag läste på Annys blogg att hon var på väg till Falun, så jag var såklart tvungen att träffa henne. Jag gjorde dessutom två flugor på smällen - jag tvingade henne å David att träffa varandra.
Kort och gott - det blev en förträffligt lyckad dag från början till slut!.....
Efter att jag släppt av Anny åker jag tillbaka till D och springer in på hans lilla rum i stugan. Han visar mig hur långt han kommit med den senaste sabaton-videon (#20) och jag måste säga att den är snyggast hittills. D börjar bli RIKTIGT grym både med (film??)kameran och att sedan klippa filmen. Jag kan förstå att han tycker det är kul, det gör jag med när jag gör sådana enorma framsteg!
Anyway. Vi pratade lite, han visade några bilder, vi kramades lite. Vi gick in i huset för att besöka toaletten, han bad mig flytta bilen så att hans pappa skulle komma in i garaget.
Istället för att gå tillbaka in i huset sprang jag i kylan tillbaka till hans lilla stuga. Jag dunade ned i sängen och övervägde att klä av mig naken - men jag säger då det: TUR ATT JAG INTE GJORDE DET. Han dröjde så pass länge att jag hann bli lite småirriterad - jag var ju tvungen att åka snart??
När han väl kommer tillbaka öppnar han dörren och liksom stannar i dörröppningen med orden "min morfar dog precis".
Tusen tankar hann transporteras i min hjärna; "vad är det meningen att jag ska säga nu?" "jahapp, inge sex ikväll heller..." "vilket jävla ego jag är" "herregud, stackars davids mor.." och jag letade efter orden innan jag beslutade mig för att bara hålla om han.
Utan ett ord satte jag mig upp och höll om David bakifrån efter att han satt sig på sängkanten.
"Om du vill vara själv så åker jag såklart", viskade jag.
"Nej, det är faktiskt skönt med sällskap"
Jag stannade längre än jag borde med tanke på att jag faktiskt hade mammas bil, men det löste sig ändå (hon åkte med Simon i morse). Fortsättning följer dock - vi får se hur många klumpiga saker jag lyckas kläcka.
Jag läste på Annys blogg att hon var på väg till Falun, så jag var såklart tvungen att träffa henne. Jag gjorde dessutom två flugor på smällen - jag tvingade henne å David att träffa varandra.
Kort och gott - det blev en förträffligt lyckad dag från början till slut!.....
Efter att jag släppt av Anny åker jag tillbaka till D och springer in på hans lilla rum i stugan. Han visar mig hur långt han kommit med den senaste sabaton-videon (#20) och jag måste säga att den är snyggast hittills. D börjar bli RIKTIGT grym både med (film??)kameran och att sedan klippa filmen. Jag kan förstå att han tycker det är kul, det gör jag med när jag gör sådana enorma framsteg!
Anyway. Vi pratade lite, han visade några bilder, vi kramades lite. Vi gick in i huset för att besöka toaletten, han bad mig flytta bilen så att hans pappa skulle komma in i garaget.
Istället för att gå tillbaka in i huset sprang jag i kylan tillbaka till hans lilla stuga. Jag dunade ned i sängen och övervägde att klä av mig naken - men jag säger då det: TUR ATT JAG INTE GJORDE DET. Han dröjde så pass länge att jag hann bli lite småirriterad - jag var ju tvungen att åka snart??
När han väl kommer tillbaka öppnar han dörren och liksom stannar i dörröppningen med orden "min morfar dog precis".
Tusen tankar hann transporteras i min hjärna; "vad är det meningen att jag ska säga nu?" "jahapp, inge sex ikväll heller..." "vilket jävla ego jag är" "herregud, stackars davids mor.." och jag letade efter orden innan jag beslutade mig för att bara hålla om han.
Utan ett ord satte jag mig upp och höll om David bakifrån efter att han satt sig på sängkanten.
"Om du vill vara själv så åker jag såklart", viskade jag.
"Nej, det är faktiskt skönt med sällskap"
Jag stannade längre än jag borde med tanke på att jag faktiskt hade mammas bil, men det löste sig ändå (hon åkte med Simon i morse). Fortsättning följer dock - vi får se hur många klumpiga saker jag lyckas kläcka.
Klädutmaningen dag 1-17
Jag är ju såklart tvungen att ta med mig dessa inlägg!! Klädutmaningen är ju inte klar än :D Alla gamla inlägg finns kvar på blogg.841023.se!!
Dag 1-4
Dag 5-7
Dag 8-10
Dag 11-17
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)