Denna rubrik är både utmanande, svår och rolig. Den är så öppen att jag inte riktigt vet vart jag ska börja; och vad jag ska välja eftersom de få som faktiskt läser detta känner mig ganska bra.
Det första jag kommer att tänka på är min PMS. Jag fick PMS för första gången våren 2009, precis efter jag tagit ut min p-stav. Jag har haft den sedan jag var 16 och har därmed inte på riktigt upplevt PMS som ungdom; detta var något helt nytt för mig.
I folkmun är PMS något som gör en tjej labil i humöret, men för mig är det långt mer djupgående än så. Jag blir inte lättirriterad eller sur, jag börjar istället gråta för ingenting och har ordentliga självmordstankar. Jag slutar se meningen med livet och kan inte glädjas över de framgånger jag har - ALLT blir motgångar. Jag kan gråta i flera timmar över att jag ens existerar och ser möjligheter att avsluta mitt liv vart jag än tittar; vrida lite på ratten, kasta mig ut framför tåg, bil, buss, stup, fönster, balkong... Jag måste hindra mig själv att inte följa impulser och jag KAN verkligen inte berätta för mig själv att det är PMS. Det går liksom inte in - känslorna är så äkta att de bara inte kan vara hormonbaserade.
Jag fick till denna period vätskedrivande tabletter - Spironolakton Nycomed - som har fungerat så förbannat bra att jag fortsättningsvis kommer att kissa 10 gånger om dagen några dagar innan mens varje månad :D
(De innehåller dock duktigt med laktos och jag har varit konstant rutten i magen men hellre det!!!)
Något jag inte berättat för någon egentligen är precis hur dåligt med pengar jag har just nu. Jag kan inte betala alla mina räkningar utan måste prioritera bland dem; vissa får helt enkelt vänta en månad. Jag har klarat mig undan både inkasso och kronofogden hittills men jag gissar att det inte kommer att pågå så länge till... Två inkasso har jag fått denna höst - dock för att någon annan än jag slarvat med sin del av hyra/el.....
Det ringer konstant på min telefon vilket jag gissar är för att jag inte betalat vissa fakturor. Jag slutade svara på okända nummer för läääänge sedan, så jag vet inte helt säkert.
Detta har i alla fall varit en stor del av min vardag ett tag; pengar är ett problem som äter sönder en person inifrån och ut. Jag har haft svårt att somna, vaknat med panik, hatat när posten kommer.
Det kommer dock att lösa sig nästa vecka när lönen kommer - jag har arbetat mer än vanligt nu!! SÅ FÖRBANNAT JÄVLA SKÖNT!!!!
Tillägg: Jag har inte fått CSN ännu denna termin och det har nu gått så pass lång tid att jag tänker skippa det och söka igen nästa termin efter jag tagit lite poäng.
En till sak ni nog inte visste är precis hur jävla ensam jag är just nu. Jag umgås med tre personer - Anny, Maria, David. Det ironiska är ju att jag umgås med Maria och Anny mest via våra bloggar; vi ses knappt någonting och pratar ännu mindre på sms/telefon/chatt. David träffar jag lite ibland när tid finns...
Jag har flytt in i studier (bra för just studierna dock!) och träning (vilket gett enastående resultat) för att slippa känna ensamheten och hittills har det fungerat riktigt bra. Det är bara när jag låter mig själv känna efter som jag faktiskt känner mig lite illa omtyckt.
Jag pratar med folk på jobbet, men den enda jag egentligen kommer överens med just nu är Marina.
Med David borde jag egentligen prata om vart fan vi står, men jag orkar inte. Jag känner mig egentligen ganska nöjd där vi är nu och behöver inte något annat; det vore dock trevligt att veta med säkerhet att vi ska vara exklusiva.. Det vet jag ju inte egentligen. Ah well, I am, och så länge jag inte vet annat så antar jag att han är det med :) (Annars vore ju oskyddat sex förbannat respektlöst...)
Nu ska jag tycka synd om mig själv lite för mensvärken och poppa popcorn!! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar