Äntligen händer något. Jag har fått en intervju, och jag sätter stora hopp i den! Kanske jag äntligen får en chans att vara mig själv igen utan att bli dömd för det. Jag vill kunna vara precis som jag är på jobbet, och det kan jag inte med någon av mina kollegor. Vissa dömer mig, andra trampar jag på tårna..
Jag har iaf beslutat att det enklaste för mig är att sluta, det skulle nog egentligen göra alla en tjänst. Jag får bara kritik så jag antar att jag inte har rätt glasögon på mig när jag tittar om jag missat något.
Jag har förlorat två vänner genom denna värdelösa idé att städa. Mitt fel eller inte, det vet jag ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar