Jag kan inte ens formulera orden i mitt huvud, men jag vill ändå göra ett försök. Jag känner mig sviken, trampad på, ledsen och besviken. Jag tror inte jag vet varför ens, för jag fick nog allt jag ville ha.
Jag fick en svartsjuk flickvän som pratade skit om mig inför alla som ville lyssna. Jag fick närhet av någon och jag fick närhet till dig. Jag fick leenden, blickar bakom hennes rygg, samhörighet.. Jag fick se att du är den jag trodde att du var, jag fick se att vi både passar och arbetar bra ihop. Jag fick viskningar, blinkningar..
Jag fick höra att det syntes på dig från långt håll.
Varför känner jag mig så ledsen; så uttömd på hopp och tålamod?
Jag frågar mig hela tiden - ska jag sluta hoppas helt? ska jag sluta vänta? ska jag bara ge upp och rulla ihop mig till en boll under täcket, känna efter och bara gråta?
2 kommentarer:
Ta en diskussion med personen i fråga och berätta vad du känner. Så kanske ni kan lösa det.. Med eller utan tårar. Hellre det än att du ska gå runt och känna som du gör! Jag tror att man vinner på det i längden..
He alredy knows.
Skicka en kommentar