Jag vet att jag borde känna ångest, men vad som är gjort går inte att förändra. Jag kan inte få det ogjort, jag kan bara be om ursäkt och hoppas på att du ska acceptera ursäkten. Jag förväntar mig inte att du ska göra det för det där var en av de mest tanklösa saker jag gjort på väldigt länge... Och jag hatar mig själv för att jag gjorde det och för att det gjorde dig ledsen.
Men det går ju alltid att, som sagt, hoppas att du ska förlåta mig någon dag!
Jag står fast vid mina tidigare inlägg. Inget har förändrats, det har bara lättats lite. Tårarna verkar ha torkat för tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar