2009-12-22

Jag skrev på facebook till en "vän";
”Jag har hört av Simon att du vill att man berättar sådant här, och därför vill jag låta dig veta att jag inte längre vill ha dig som min vän eftersom jag känner att jag inte får ut något av det.”

Hon:
"Nu får ni ju ge er. Vad är det som är fel? Att simon betedde sig konstigt förstod jag men vad har jag gjort dig? Vet av anders att någon sitter och snackar skit om mig och gör mina vänner arga och därför undrar jag vad som är sagt till dig.."

Jag:
"Jag har funderat över vad du gjort för mig och kommit fram till INGENTING. Du är energikrävande och jag får inte ut något av att ha dig som vän."

Hon:
"Ursäkta? Jag har suttit och lyssnat och bara funnits för dig. Jag har inte lämpat över mina problem över dig utan hållt det inom mig. Är dig evigt tacksam för våren och sommaren men eftersom att du dragit dig undan när jag började träffa simon så har jag inte kunnat finnas där för dig efter det… Jag frågade dig i somras om det skulle leda till problem, du sa då att det inte skulle det. Kanske ska vara ärlig nästa gång någon frågar dig det."

Jag:
"Jag har inget mer att tillägga, jag har sagt mitt."

Hon:
"Jo jag vet. Det brukar ju vara så med lisa som blir sur och dum i huvudet när hon inte får som hon vill…"

Jag:
"Haha, gulligt :) ”I och med att det är jul, så tänker jag inte säga något elakt tillbaka”"

Hon:
"Nej du gjorde något värre än att säga något elakt!"

Jag:
"Du menar att jag var ärlig?"

Hon:
"Nej det är just det du inte är."

Jag:
"Nej du har rätt, det var en dum lögn. Jag vill egentligen fortsätta vara din vän men jag hade tråkigt och behövde någon att tjafsa med."

Hon:
"Nej det tror jag inte heller. Utan du säger inte hela sanningen och det är det som gör mig förbannad."

Jag:
"Kom nu ihåg, att det hade jag helst hållt för mig själv för att inte såra dig. Du är krävande, dryg och jobbig att lyssna på. Du är blind för allt folk omkring dig gör för dig och har en förmåga att bli osams med alla. Du trampar på folk och får ingen att känna sig bättre. Det är tragiskt att ditt beteende redan nu speglas i din tvååriga dotter och att du kallar henne för terrorist eftersom det egentligen är du som är det och har gjort henne likadan. Sedan kan jag inte förstå hur du kan byta killar som underkläder när du har ett barn att tänka på som ju faktiskt behöver en fadersbild i sitt liv. Är dock inte chockad över att de inte vill stanna hos dig när du inte är klar med en kille innan du går till nästa. Du är kär i kärleken och skulle aldrig klara att stå på egna ben."

Hon:
"Wow du kunde! Att det är mitt fel att (dottern) är dryg är jag fullt medveten om, men att det är fel av mig att försöka hitta en pappa till henne är verkligen inte fel. Nog ser jag vad mina vänner gör för och mot mig och jag vet att jag är dålig på att tacka de. Jag har legat ordentligt djupt i en deprission utan dess like och tycker det är väldigt konstigt att mina vänner går när jag äntligen är på topp. En riktig vän skulle inte göra så. Att jag byter killar som underkläder är en ordentlig överdrift. Jag har blivit så bränd att du nog inte ser det, du vet inte ens en liten del av allt som jag har varit med om med någon av mina killar. Nej, jag kan inte stå på egna ben för jag vill inte. Jag är ingen ensam varg utan trivs i en relation… Sen att du ser mig som allt det som du beskrev är upp till dig att tycka så. Om ingen säger något så kan jag heller inte ändra på mig.."

Jag:
"Jag vad inte om en förklaring, det var det du som gjorde. Jag tror inte att du är på topp, jag tror att du är manodepressiv. Och nej, jag är nog ingen äkta vän."

Hon:
"Jag är långt från manodeprisiv då jag själv står med någon som lider av det nära mig… Tro mig det är du inte, för en äkta vän hade inte sagt det på fb.."

Jag:
"Då förstår du kanske varför jag valde att skriva det där ;)"

Hon:
Nej det gör jag inte…

Jag:
"För att jag är en omogen skitunge."

Hon:
"Tänka sig. Både du och simon använder samma uttryck när ni ska avsluta med mig."

Jag:
Vi gillar varandra, men inte dig.

Hon:
"Nej det vet jag. Och min inställning till framför allt dig har ändrats drastiskt. Fan vad jag ångrar att släppte in dig i bromma!"

Jag:
"Men söta du ska vi leka den leken så har jag betydligt mer än du att ångra. Men jag tror inte på att ångra saker, jag lär mig från dem istället."

Hon:
"Ja jag orkar inte mer nu. Att ha vänner som inte kan finnas till hands när man mår bra är inte riktiga vänner och de vill jag inte ha i mitt liv… Ha ett jävligt patetiskt liv."

Jag:
"Nej tack, jag trivs rätt bra med det liv jag har, jag behöver inte ditt också. Men du? Även om jag inte vill vara din vän så önskar jag dig inte ett dåligt liv. Snarare tvärt om."

Jag:
"God jul förresten."

Hon:
"Dra åt helvete"

Jag:
"Nu är jag säkrare än någonsin på att jag fattat rätt beslut. Tack!"

Hon:
"Och jo jag önskar dig det värsta liv du kan få… För du förtjänar inget i världen med tanke på den människa du är! Ego är vad DU är. Det och inget annat."

Hon:
"Tro mig. Det har jag också!"

Jag:
"Jag tror inte riktigt du vet vad ego är för något."

Hon:
"Jag vet mer än du tror"

Jag:
"Jag betvivlar i detta fall med tanke på hur mycket jag gjort för dig. Och att du ångrar det enda du gjort för mig ;)"

Hon:
"Det är lätt att säga saker när man är arg. Borde du veta om mig vid det här laget"

Jag:
"Oj, jag glömde visst! Jag är less på att du inte kan kontrollera dina känslor och akta vad du säger när du är upprörd. Vid din ålder borde du ha lärt dig att ta ett djupt andetag innan du pratar."

Hon:
"Nej inte när jag är arg och det står jag för"

Jag:
"Jag skulle tro att det är en av anledningarna till varför du bråkar med dina vänner så ofta."

Hon:
"Tror gör man i kyrkan. Och nej, mina vänner bråkar jag inte med."

Jag:
"Säger du det så ;) Vad sägs om lite självreflekterande?"