Igår - 27 januari 2010 - var det meningen att jag, Simon och Emma skulle ta oss till Stockholm och Göta Källare för att se The Baseballs. Enligt biljetterna skulle spelningen börja halv åtta och därför gick Simon hem lite tidigare från arbetet.
Vid 3-tiden hämtade vi ut hyrbilen NRO824 från Hertz i Falun för att bege oss till Hedemora och hämta upp Emma. När vi ska skriva på kontraktet minns jag att jag glömt både körkort och bankkort hemma, men vi bestämmer oss för att strunta i det.
Vi flyttar över det nödvändigaste från Yarisen till V50n - mobilladdare och AUX-kabel däribland. Vägen till Hedemora går bra men efter Fäggeby hamnar vi bakom plogbilen och det går plötsligt väldigt långsamt.
Som på en given signal kommer jag och Simon på samtidigt att vi glömde det ALLRA nödvändigaste för denna resa - BILJETTERNA! I ren panik ringer Simon Emma och får tag på bokningsnumret och sedan ringer vi upp pappa som skriver ut biljetterna. PUH! Det var inte meningen att vi skulle missa spelningen ändå!
Pappa ber oss vänta vid bildemonteringen i Hedemora men efter 15 minuters väntan ger vi upp och ringer upp pappa igen. De är då på OKQ8 och vi åker dit för att möta upp dem. Vi får biljetterna och andas ut ordentligt - nu var vi på banan igen! Vi svänger förbi och hämtar upp Emma som snabbt drar två bloss på en cigarett och sedan sätter sig i bilen. Efter vi hämtat upp henne kommer jag på att vi ska ha färdkost och vi åker först till OKQ8 och köper dricka och godis, sedan åker till till McDonalds och köper mat.
För första gången på länge är det inget krångel med vår beställning utan vi åker vidare mot Stockholm. Vi passerar Avesta nästan obemärkt - vi babblar konstant om allt och inget och sjunger med till musiken på min mobil som strömmar ut ur högtalarna.
Jag aktiverar GPS:en i mobilen för att vara säker på vägen när vi väl kommer till Stockholm även om jag ju faktiskt vet vart Medborgarplatsen ligger. Jag kikar lite då och då på GPS:en, och samtidigt som vi sjunger med till The Refreshments "A guy like that" lägger jag av någon anledning märke till att det på den står 2,7km till första rondellen på RV70 precis innan Sala.
Jag tittar upp, och ser hur en lastbil - med släp - kränger över hela vägen. Rent instinktivt börjar även Simon att bromsa, men det händer ingenting. Bilen bara kanar! Vi får en lätt sladd till vänster men Simon bestämmer sig för att styra bilen ut mot vägkanten istället för att försöka få stopp på bilen i antingen snövallen eller på vajerräcket.
Istället får vi ett ordentligt kast åt höger som inte ger sig. Lastbilen närmar sig overkligt fort och jag hinner tänka,
"Fy fan vad onödigt med alla skador!"
Det dunkar dovt på ett sätt jag aldrig hört tidigare och av någon anledning skriker jag. Jag flyger som en vante i baksätet och slänger ifrån mig båda mobilerna av okänd anledning.
Bilen får såklart en knuff av att den åker in i lastbilen och vi flyger upp på räcket längs vägens högerkant. Där stannar tiden i någon sekund. När jag tittade upp såg jag lysen i vårt körfält och gör en snabb kalkylering och kastar mig sedan över till vänster bak för att spänna på mig bältet. Jag muttrar något i stil med, "Blir vi påkörda så vill jag inte sitta där" och Simon håller med.
Jag frågade Simon,
"Vart ringer man?"
"112??"
I efterhand tycks det vara en dum fråga, men jag bedömde att det gått bra med oss alla och att vi inte behövde akut hjälp. Jag tyckte att det vi behövde var någon som hjälpte oss att flytta bilen.
Jag hittade inte mina telefoner. Jag fick panik och började rota runt överallt. "Vad fan är mina mobiler?!" "Kan ju vara bra att tända lampan..." Precis när jag gjort det hittade jag mobilen och ringde 112. Jag minns inte mycket av det samtalet.
"SOS alarm, vad har inträffat?"
"Vi har krockat"
Sen pratade vi fram och tillbaka om vart vi var och han bad om att få GPS-koordinaterna. Eftersom GPS:en är inbyggd i min mobil och det var andra gången jag använde den fick jag återigen lite panik - jag hade ju ingen aning om vart de fanns. Efter lite pillande hittade jag dem, men de var inte fullständiga så de gav ingenting.
Jag pratade med SOS i säkert en kvart.
Vid ett tillfälle bad larmgubben mig att gå och prata med lastbilschauffören, men när jag sprungit de dryga 100 meterna fram till den mindes jag inte längre varför. Jag gick tillbaka och lät istället honom prata med Simon.
Under tiden jag pratade med SOS alarm begav sig Simon ut ur bilen för att sätta upp varningstriangeln. Han slog då huvudet i A-stolpen så att blodet RANN nedför hans kind och lämnade en sträng av blod efter honom.
Sedan ringde jag butiken i Falun för att få Hertz journummer. Där svarade Maria och jag sa "Hej, det är Lisa. Jag vill ha numret till Hertz jour för vi har krockat" Maria gav luren till Marina som började sjunga för mig och jag minns att jag sa "Marina, det är inge kul. Vi har precis krockat."
Efter att jag fått numret till Hertz ringde jag och pratade med Magnus och berättade att vi krockat. Magnus berättade att jag skulle ringa 118118 för att få numret till Assistanskåren. Jag ringde 17:31, blev kopplad, pratade. Assistanskåren skulle komma inom kort, han behövde hem och byta bil först.
Tagen: 17:39
Någonstans här vad Simon mig att ta kort på honom där han stod med stödkrage och blev fasthållen av en brandman. Jag tog ett kort, men tänkte aldrig på att ta kort på bilen. Kort efter att jag lagt ifrån mig kameran var det min tur att få krage och bli fasthållen. Jag fick en filt om benen och slutade nästan helt att frysa och efter ytterligare en stund fick jag och Emma klättra in i brandbilen för att värma oss.
Sedan ringde jag till Hertz i Sala som berättade att bilhyran skulle kosta ungefär 1600kr. Jag ringde Magnus igen 18:01 som berättade att sådant får vi står för själv, och ringde tillbaka till Sala för att tacka nej. 18:08 ringde assistanskåren tillbaka för att berätta att de anlänt men vad som bestämdes vet inte jag eftersom jag överlät samtalet till en av brandmännen.
Simon blev fastspänd på en bår och blev inburen i rökdykarbilen för att få värme. Där fick han ligga helt ensam medan kalabaliken pågick utanför. Han ringde till Emma några gånger för att bli uppdaterad på vad som hände.
Ungefär vid denna tidpunkt dök ambulansen upp. Det hade då gått över en timme sedan själva olyckan. Simon bars in i ambulansen 18:25, Emma placerades bak med honom och jag hoppade in vid passagerarsätet.
Efter ungefär 20 minuter ringde jag Johnny (18:57) och prata med honom hela vägen till sjukhuset. 19:06 tog jag en bild på en bil som lyckades sladda ned i diket precis när vi mötte den i ambulansen.
Johnny hade en lugnande verkan på mina nerver och jag skrattade om vartannat. Vi passerade kanske 200 meter från hans hus, och han stod i fönstret och vinkade till ambulansen som svängde ute vid vägen. Frustrerande v. 3.0!!
Tagen: 19:19
Väl framme i Enköping och vid deras akutintag hoppade jag ut ur bilen och slet fram kameran. Jag tog kort på Simon i mängder och personalen runt omkring oss började gorma om att det är olagligt att ta kort på dem. Pålästa Simon svarade,
"Nej, det är det inte. Det är lagligt att ta kort vart som helst om inte annat anges"
Medan jag tog kort kom en riktigt grinig kärring och tjafsade med mig om att skriva in mig. Hon pratade med mig som att jag inte förstod vad hon sa bara för att jag råkade hålla i en kamera! "Det förstår du väl att.." "Du måste ju.."
Jag blir upprörd av tanken på hur hon hanterade chockade människor!
Jag skrevs in, Emma likaså. Vi fick ett rum 19:40 - "Gipsrum" hette det! Ungefär när vi fick detta rum började Emma gräla med både sin mor, sin syster och sin pojkvän. Ingen av dem verkade ha förståelse för att även om de var oroliga så är kanske inte det bästa att jaga upp en redan chockad människa.
Jag ringde och pratade en stund med Jocke för att berätta hur det hade gått. Jocke var medbjuden på denna resa, men kunde inte följa med eftersom han jobbade.
Simon undersöktes och skickades på skiktröntgen vid 20:30. En evig väntan på provsvaren började - sista tåget mot Falun gick 21:51. Vi bestämde oss dock för att vänta på dem och Emma undersöktes vilket resulterade i att hon, liksom Simon, fick ta av sig stödkragen någonstans mellan 21:33 och 22:41.
Jag undersöktes och även jag fick en remiss till röntgen. Jag röntgades, och ringde Johnny ganska kort därefter, 23:31, för att berätta att jag röntgats. Jag var dock tvungen att lägga på när jag återigen skulle undersökas.
Simons sår i huvudet limmades ihop klockan 23:53.
00:18 hade provsvaren kommit tillbaka och vi bestämt oss för att bege oss så jag ringde infödingen Johnny återigen.
Vi kom fram till att alla bussar och tåg hade slutat gå i båda riktningarna och efter långt övervägande valde vi att ringa en taxi och åka till Statoil. På Statoil vid McDonalds spenderade vi nästan 4 timmar innan vi tog en taxi till stationen för att vänta på bussen mot Västerås.
Vi fick vänta i nästan en halvtimme ute i kylan och roade oss med att ta kort, hoppa i snön och äta istappar.
Buss till Västerås, tåg till Falun. Vi var hemma i Falun 07:47 och fick skjuts med Simons chef till volvo för att hämta Yarisen. Vi berättade för mor vad som hänt, skrev en skadeanmälan inne på Hertz och åkte hem och sov.
Ett helt sjukt dygn har det varit.
Skador på bilen jag minns,
1. A-stolpen intryckt och totalt demolerad.
2. Vänster sidoruta fram uttryckt pga A-stolpen.
3. Vänster sidospegel mosad.
4. Framrutan spräckt och alldeles bulig.
5. Huven skrapad och tryckt i sidled av släpets underrede.
6. Mindre skador på framskärmen.
Jag hoppas innerligt att det kommer ett tillfälle att fotografera bilen!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar