Jag bara känner att jag måste få ur mig det, men jag vet inte om jag egentligen vill publicera det på internet. Det känns för privat för att dela med NÅGON, ska jag då verkligen dela mina tankar här...? Jag har ju varit ganska noga med att se till att nästan ingen har adressen hit av en anledning; att jag ska kunna spotta ur mig allt som finns på min hjärna utan att någon blir sårad eller arg, men detta...
Jag har tankar jag inte borde ha.
Det känns lite som att jag är en missbrukare som varit klok nog att ta mig ett återfall. Och det började ju så oskyldigt... Inom loppet av en väldigt kort tid är jag fast igen.
Vid några tillfällen har jag och bror umgåtts med Calle och Helena. De berättade några saker jag kunnat gotta mig i; du träffade henne på wow och fick henne att flytta hit från skåne. När vi gjorde slut berättade du för alla att jag hade gjort slut genom att säga att du är en "morsgris".
Det var inte jag som gjorde slut med dig; det var jag som drog ur dig orden. Hade jag inte gjort det hade förmodligen inte du sagt det, men det var ditt beslut.
Anyway. Jag har lekt med elden, och det visade sig att det fortfarande fanns bränsle för den.
Jag å bror ville fiska igår men ingen ville göra oss sällskap; så vi skickade på skoj en fråga till dig. "Ska du med å fiska?". Inga krusiduller, bara rakt på trots att vi inte pratat på typ ett halvår. Ditt svar var långt mer seriöst än vad jag hade väntat mig.
Du berättade att hon ska flytta ut eftersom hon kväver dig. Det förvånar mig inte, men min reaktion förvånar mig. Jag gottar mig inte i det; jag ler av tanken.
Efter några sms skrev du, "Hör av dig imorgon bitti så pratar vi mer då".
Idag har vi smsat om lite allt möjligt; bilköp, fälgar, hans mor, hans förhållande, jobb, träning, fiske, båtköp, ... Inget djupare egentligen, men det är nog en början på en vänskap.
Jag saknar faktiskt att fiska med dig, du var den som lärde mig att det är roligt. Du var den som lärde mig vad jag kan om fiske!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar