Och så var jag hemma igen. Efter att ha sovit bredvid en mänsklig varelse i fem nätter våndas jag att lägga mig ensam. Det betyder ju så mycket; det betyder att du har flyttat, att jag är ensam, att alla roliga upptåg är över. Jag fylls av en enorm tomhet när jag inser att jag inte alls vet vad som händer nu. Vad ska jag göra imorgon?!
Jag känner för att åka lite mer slalom. Jag kan absolut tänka mig att åka själv - jag trivs själv. Frågan är väl snarare om jag faktiskt tar mig ut, än om jag kan tänka mig det.
Suck. Det är iaf dags att sova, mitt dygn är inte anpassat för att vara vaken nu.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar