Känns ju faktiskt ganska mysko att sitta hemma hos din kompis tillsammans med Anny. Utan dig.
Känns konstigt att inte kunna höra av sig till dig. Att inte kunna prata med dig. Att du inte alls hör av dig till mig.
Jag hatar mig själv för det jag sa. Jag tycker inte alls om att jag sa så, varför gjorde jag det? Varför gav jag dig möjligheten att dissa mig för din karriär? Varför gav jag dig möjligheten att sätta mig som nummer två? Det gör ont i mig, det tär på mig. Jag behöver vara nummer ett för en gångs skull. Inte åsidosatt för alkohol, vänner, karriär, någonting. Bara jag. Jag är korkad.
Igår kväll. Vad var egentligen det? Varför ? Det var väl kanske inte det smartaste jag gjort. Och det har aldrig varit så påtagligt att jag tänkt på någon annan hela tiden. Blundat för att se någon annan. Fantiserat, för att se någon annan. Någon som hellre skulle vara där, någon som hellre skulle finnas vid min sida och kysst mig.
Jag saknar dig.
Och ja. Det gör ont. Väldigt ont. Jag saknar dig så att jag ibland blir stum. Inte orkar prata. Inte orkar vara, inte orkar finnas.
DU FATTAS MIG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar