tisdag 16 januari 2007

Det känns som en förändrig redan skett i mig. jag har förmågan, jag har gåvan. Jag kunde göra det som jag aldrig trott att jag skulle kunna. Det var så otroligt lätt och välbehövligt! Det kändes verkligen bra att prata med en person som objektivt berättade vad hon tyckte och tänkte om det jag hade att berätta. Att prata med en person som faktiskt hängde med i min något ostrukturerade berättelse.

Redan i samma stund som jag lämnade lokalen och satte mig på tunnelbanan så kände jag förändringen i min kropp, något som inte går att klä i ord. Det bara känns bra i magen, och jag vet att jag kommer att både börja skriva igen och fundera över min situation.
Jag kommer nog efter några möten att inse vad som för mig är viktigt, vad jag har att arbeta på.

Jag har aldrig tidigare insett hur mycket jag fått av min uppväxt. Min förmåga att faktiskt tycka detta är okej, trots att det känns lite smutsigt. Hon förklarade att det faktiskt är från min uppväxt, trots att det är därifrån jag fått för mig att detta inte är okej. Jag har ju fått förklarat för mig att det bara är svaga människor som har brister. Fast min insikt överlag är att det faktiskt är de starka som kan erkänna och försöka bearbeta sina svagheter.

Aldrig i mitt liv har jag tyckt att något så simpelt känts så underbart!


Hon berättade att man efter tre möten får ta ställning till om man vill fortsätta eller inte. Just nu känns det som att jag vill fortsätta. Jag ser redan fram emot nästa möte om två veckor, trots att jag idag kör 9-21. Det är det värt.

Hon fick mig också att inse att det finns en människa i min närhet som betyder mer än vad jag själv tror, speciellt med tanke på hur mycket jag pratade om människan idag. Hon fick mig att fundera på mina egentligen två alternativ; reparera eller förstöra. Vad gör jag helst? Just nu kvittar det egentligen ganska HÅRT, då personen visat sig vara en äcklig liten skvallerbytta som hellre pratar med fel personer om andras problem än tar tag i sina egna.
Så vill jag aldrig vara. Jag hoppas att jag inte är sådan.
Jag vill heller inte älta, vilket jag vet att jag gjort på sista tiden. Lite väl mycket kanske! Förlåt alla ni som fått stå ut, jag ska försöka klara detta själv i fortsättningen. Jag vill inte skrämma bort er!

Min pärla sedan. Vad skön stämning det börjar bli oss emellan igen. Jag värdesätter det mer än någonting annat! Du är en stor del av mig, mitt liv, mitt tänkande.
Jag är så glad att vi kommit framåt igen! Börjat kommunicera. Förra veckans sena nätter var till fullo värda sin pärs på dagarna.
Jag älskar dig mer än du själv förstår!

Inga kommentarer: