I helgen fann mamma och pappa mitt gamla hår på vinden. Det känns lite creapy att det legat där i lådan med bomull i över 12 år, men det är fortfarande fint och friskt så jag har bestämt mig för att göra mig av med det.
Vad ska jag liksom med en 26cm lång fläta till?
http://www.locksoflove.org/ har mycket mer nytta av det. Förvisso kommer det kosta mig ca 50kr att skicka och jag får ingenting för det, men någon annan kommer att få nytta av det.
Locks of love gör peruker för cancersjuka barn, och det värmer mitt hjärta!
fredag 26 december 2008
...
Idag har jag totalt kapitulerat och erkänt för mig själv. Ja, jag är förtjust. Och ja, ont som fan gör det.
Jag har alltid trott att med tanke på hur allt blev med D för två och ett halvt år sedan, så är det min tur nästa gång. Jag hade verkligen så fel att jag skäms.
Denna och föregående dag har verkligen inte varit lätta för mig att ta mig igenom. Jag har många gånger gått undan, gömt mig, men hela tiden har någon kommit för att "hålla mig sällskap". När ska alla förstå, att går jag undan är det för att jag inte vill ha något sällskap? Det verkar lite som att alla drar sig undan för att de vill att andra ska gå efter. Jag fungerar inte så, vill jag vara bland folk ser jag väl för fan till att jag är det med.
Jag går undan för att jag inte orkar prata och för att jag vill lämnas ensam med mina tankar.
Och du? Bara så du vet så har du sårat mig.
Jag har alltid trott att med tanke på hur allt blev med D för två och ett halvt år sedan, så är det min tur nästa gång. Jag hade verkligen så fel att jag skäms.
Denna och föregående dag har verkligen inte varit lätta för mig att ta mig igenom. Jag har många gånger gått undan, gömt mig, men hela tiden har någon kommit för att "hålla mig sällskap". När ska alla förstå, att går jag undan är det för att jag inte vill ha något sällskap? Det verkar lite som att alla drar sig undan för att de vill att andra ska gå efter. Jag fungerar inte så, vill jag vara bland folk ser jag väl för fan till att jag är det med.
Jag går undan för att jag inte orkar prata och för att jag vill lämnas ensam med mina tankar.
Och du? Bara så du vet så har du sårat mig.
söndag 21 december 2008
Förvånad!
Jag har inte märkt någon skillnad alls faktiskt, men it turns out that I have lost weight.
Jag har nästan nått mitt mål. Mitt mål var att till juldagen komma i mina fina jeans..
28/10 mätte jag;
72 117 88
(lår mage midja)
idag mäter jag;
68 109 85
(lår mage midja)
Till jag kan ha YANOK-jeansen är bara;
3 4 0 cm kvar!
Jag har nästan nått mitt mål. Mitt mål var att till juldagen komma i mina fina jeans..
28/10 mätte jag;
72 117 88
(lår mage midja)
idag mäter jag;
68 109 85
(lår mage midja)
Till jag kan ha YANOK-jeansen är bara;
3 4 0 cm kvar!
lördag 1 november 2008
Framsteg iaf!
Citat:
"Jag mätte på mitt fetaste ställe på mina lår, och de mäter där idag hela 72 cm.
Jag mätte mitt fetaste ställe på magen, och den mäter där 117 cm.
Min midja mäter idag hela 88 cm.
Första målet är alltså att ta av 12 cm kring magen, och 7 cm runt låren. Jag hoppas verkligen på att kunna nå detta, jag längtar efter att kunna använda de där byxorna igen!" Slutcitat
Jag mätte på mitt fetaste ställe på mina lår, och de mäter där idag 70 cm.
Jag mätte mitt fetaste ställe på magen, och den mäter där 115 cm.
Min midja mäter idag hela 88 cm.
Nu har jag alltså 10 cm kvar kring magen, och 5 cm kvar kring låren. :)
"Jag mätte på mitt fetaste ställe på mina lår, och de mäter där idag hela 72 cm.
Jag mätte mitt fetaste ställe på magen, och den mäter där 117 cm.
Min midja mäter idag hela 88 cm.
Första målet är alltså att ta av 12 cm kring magen, och 7 cm runt låren. Jag hoppas verkligen på att kunna nå detta, jag längtar efter att kunna använda de där byxorna igen!" Slutcitat
Jag mätte på mitt fetaste ställe på mina lår, och de mäter där idag 70 cm.
Jag mätte mitt fetaste ställe på magen, och den mäter där 115 cm.
Min midja mäter idag hela 88 cm.
Nu har jag alltså 10 cm kvar kring magen, och 5 cm kvar kring låren. :)
torsdag 30 oktober 2008
Dubbelmoral
Jag har världens dubbelmoral!
Jag insåg idag när jag klev av bussen, och en kille med kryckor försökte preja sig före mig, att jag har sådan dubbelmoral att jag blir mörkrädd.
Grejen är den att jag avskyr när inte folk frågar. Självklart hade jag släppt före stackarn om han bara hade frågat eller sagt till att han ville gå före.
När det gäller mina vänner blir jag skitirriterad om de frågar. Jag menar att vänner inte behöver fråga om sådana saker, de är självklara.
Anyway. Jag orkar inte tänka på det mer, det ger mig bara huvudvärk.
JAG HAR FÅTT TID FÖR OPERATION!!!!!!!!!! JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ!
2004-11-06 krockade jag, och den 2008-12-03 opereras jag. Det tog bara fyra år att få operation!
Jag insåg idag när jag klev av bussen, och en kille med kryckor försökte preja sig före mig, att jag har sådan dubbelmoral att jag blir mörkrädd.
Grejen är den att jag avskyr när inte folk frågar. Självklart hade jag släppt före stackarn om han bara hade frågat eller sagt till att han ville gå före.
När det gäller mina vänner blir jag skitirriterad om de frågar. Jag menar att vänner inte behöver fråga om sådana saker, de är självklara.
Anyway. Jag orkar inte tänka på det mer, det ger mig bara huvudvärk.
JAG HAR FÅTT TID FÖR OPERATION!!!!!!!!!! JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ!
2004-11-06 krockade jag, och den 2008-12-03 opereras jag. Det tog bara fyra år att få operation!
tisdag 28 oktober 2008
Jäjä
Nu är det dags!
Jag har äntligen tagit mig i kragen och börjat träna. Min första tanke efter andra träningspasset (på första fick jag sådana besvär med min astma så det var inte kul) var "det här är så jävla kul, varför har jag inte gjort det tidigare?!"
Jag har också kommit fram till att eftersom jag inte har råd att köpa nya kläder, så ska jag till jul använda mina gamla som just nu är för små. Jag har därmed lite mål med min träning som kan sporra mig mer än att bara bli bättre.
Mitt första mål är att komma i mina dyraste och även snyggaste jeans.
Jag mätte på mitt fetaste ställe på mina lår, och de mäter där idag hela 72 cm.
Jag mätte mitt fetaste ställe på magen, och den mäter där 117 cm.
Min midja mäter idag hela 88 cm.
Mål
Första målet är alltså att ta av 12 cm kring magen, och 7 cm runt låren. Jag hoppas verkligen på att kunna nå detta, jag längtar efter att kunna använda de där byxorna igen!
De svarta byxorna är mina favoritbyxor of all time, därför är de med på listan.
Jag har äntligen tagit mig i kragen och börjat träna. Min första tanke efter andra träningspasset (på första fick jag sådana besvär med min astma så det var inte kul) var "det här är så jävla kul, varför har jag inte gjort det tidigare?!"
Jag har också kommit fram till att eftersom jag inte har råd att köpa nya kläder, så ska jag till jul använda mina gamla som just nu är för små. Jag har därmed lite mål med min träning som kan sporra mig mer än att bara bli bättre.
Mitt första mål är att komma i mina dyraste och även snyggaste jeans.
Jag mätte på mitt fetaste ställe på mina lår, och de mäter där idag hela 72 cm.
Jag mätte mitt fetaste ställe på magen, och den mäter där 117 cm.
Min midja mäter idag hela 88 cm.
Mål
- Yanok- jeansen: 65 cm 105 cm
- Fornarina-jeansen: 64 cm 100 cm
- De svarta byxorna: 70 cm 93 cm
Första målet är alltså att ta av 12 cm kring magen, och 7 cm runt låren. Jag hoppas verkligen på att kunna nå detta, jag längtar efter att kunna använda de där byxorna igen!
De svarta byxorna är mina favoritbyxor of all time, därför är de med på listan.
tisdag 29 juli 2008
Förvirrad
Jag vill inte bo här.
Jag vill bo i min lägenhet, jag älskar den. Jag trivs här, det är mitt hem. Min lägenhet.
Jag trivs inte med att jag inte har en vettig hyresvärd, en som inte tar hand om fastigheten.
Jag trivs inte med att varmvattnet tar slut lite då och då,
att det är smutsigt i trapphuset,
att jag bor i ett hus med whitetrash,
att folk röker i trappuppgången,
att vi inte har egen tvättstuga,
att alla hatar varandra,
att det aldrig finns parkering,
att fönstrena är otäta,
att ventilationen inte fungerar ordentligt,
att spisen är från 1942,
att renoveringen inte är godkänd för att den är gjord svart,
att de ska "renovera" när de i själva verket ska göra underhåll...
Listan kan göras lååååååång.
Jag har fått två erbjudanden på bostäder. Ett måste jag svara på senast på torsdag, det andra samma dag som antagning 2 publiceras. De ligger på lite skilda ställen... Från lägenhet ett har jag 20 minuter till skolan men 550 meter till bussen. Den andra ger mig 2 km till centrum... Men låååångt till Micke.
Den första har ganska hög hyra, 3700, på 24 kvadrat. Att den bara är 24 kvadrat stör mig inte, jag har ändå inte så mycket saker. Dock skulle jag sakna att ha en balkong och att det är så avskilt på Essingen.
Och min lägenhet kommer ju att så småningen säljas till hyresgästen vilket skulle ge mig en ganska stor ekonomisk vinst. Dock tror jag inte att jag har råd att äga när jag är student..
Har dessutom jobbat gaaaaalet mycket de sista två veckorna. Idag fick jag näsblod vilket senast inträffade när jag var så liten att jag knappt minns det. Idag var det också maaaassa blod i min avföring.. Jag har varit rutten i kistan de senaste veckorna.. Jag jobbade 14 timmar idag, och imorgon jobbar jag lika mycket. Förmodligen onsdag med. Jag är ledig torsdag om två veckor... Längtar!
Jag vill bo i min lägenhet, jag älskar den. Jag trivs här, det är mitt hem. Min lägenhet.
Jag trivs inte med att jag inte har en vettig hyresvärd, en som inte tar hand om fastigheten.
Jag trivs inte med att varmvattnet tar slut lite då och då,
att det är smutsigt i trapphuset,
att jag bor i ett hus med whitetrash,
att folk röker i trappuppgången,
att vi inte har egen tvättstuga,
att alla hatar varandra,
att det aldrig finns parkering,
att fönstrena är otäta,
att ventilationen inte fungerar ordentligt,
att spisen är från 1942,
att renoveringen inte är godkänd för att den är gjord svart,
att de ska "renovera" när de i själva verket ska göra underhåll...
Listan kan göras lååååååång.
Jag har fått två erbjudanden på bostäder. Ett måste jag svara på senast på torsdag, det andra samma dag som antagning 2 publiceras. De ligger på lite skilda ställen... Från lägenhet ett har jag 20 minuter till skolan men 550 meter till bussen. Den andra ger mig 2 km till centrum... Men låååångt till Micke.
Den första har ganska hög hyra, 3700, på 24 kvadrat. Att den bara är 24 kvadrat stör mig inte, jag har ändå inte så mycket saker. Dock skulle jag sakna att ha en balkong och att det är så avskilt på Essingen.
Och min lägenhet kommer ju att så småningen säljas till hyresgästen vilket skulle ge mig en ganska stor ekonomisk vinst. Dock tror jag inte att jag har råd att äga när jag är student..
Har dessutom jobbat gaaaaalet mycket de sista två veckorna. Idag fick jag näsblod vilket senast inträffade när jag var så liten att jag knappt minns det. Idag var det också maaaassa blod i min avföring.. Jag har varit rutten i kistan de senaste veckorna.. Jag jobbade 14 timmar idag, och imorgon jobbar jag lika mycket. Förmodligen onsdag med. Jag är ledig torsdag om två veckor... Längtar!
måndag 7 juli 2008
Hoppas
Äntligen händer något. Jag har fått en intervju, och jag sätter stora hopp i den! Kanske jag äntligen får en chans att vara mig själv igen utan att bli dömd för det. Jag vill kunna vara precis som jag är på jobbet, och det kan jag inte med någon av mina kollegor. Vissa dömer mig, andra trampar jag på tårna..
Jag har iaf beslutat att det enklaste för mig är att sluta, det skulle nog egentligen göra alla en tjänst. Jag får bara kritik så jag antar att jag inte har rätt glasögon på mig när jag tittar om jag missat något.
Jag har förlorat två vänner genom denna värdelösa idé att städa. Mitt fel eller inte, det vet jag ej.
Jag har iaf beslutat att det enklaste för mig är att sluta, det skulle nog egentligen göra alla en tjänst. Jag får bara kritik så jag antar att jag inte har rätt glasögon på mig när jag tittar om jag missat något.
Jag har förlorat två vänner genom denna värdelösa idé att städa. Mitt fel eller inte, det vet jag ej.
söndag 22 juni 2008
Fundersam
Det känns som jag inte passar in längre, som att du dömer mig för den jag är. Ja jag trivs Stockholm, men jag tänker fortfarande vara den jag är. Jag är Dalkulla, och jag är kanske inte så brydd längre. Gör det mig till en mindre bra människa?
Ja jag har gått upp i vikt, men vad gör det? Jag är inte din "heta" kompis Lisa längre, jag är din tjocka kompis Lisa som du måste skämmas över. Buhu, stackars dig.
Nevermind att jag mår bättre än jag gjorde då, att jag äter mat och att jag inte tränar som en galning.
Det är sjukt att du sa att jag borde bli fit igen för att jag ska vara snygg. Det är inte mitt livs kall, att bry mig om mitt utseende. Det finns så mycket annat att leva för, bland annat mina underbara vänner som inte bryr sig om ifall jag lägger på mig ett kilo eller 10, min familj som alltid saknar mig när jag inte är hemma, skolan, min älskade..
Jag funderar på om det inte är dags att bleka vår vänskap, för jag orkar inte med att se dig förstöra dig själv. Jag vill ha tillbaka dig som min förebild, den starka person som i alla lägen stod för den du var.
Ja jag har gått upp i vikt, men vad gör det? Jag är inte din "heta" kompis Lisa längre, jag är din tjocka kompis Lisa som du måste skämmas över. Buhu, stackars dig.
Nevermind att jag mår bättre än jag gjorde då, att jag äter mat och att jag inte tränar som en galning.
Det är sjukt att du sa att jag borde bli fit igen för att jag ska vara snygg. Det är inte mitt livs kall, att bry mig om mitt utseende. Det finns så mycket annat att leva för, bland annat mina underbara vänner som inte bryr sig om ifall jag lägger på mig ett kilo eller 10, min familj som alltid saknar mig när jag inte är hemma, skolan, min älskade..
Jag funderar på om det inte är dags att bleka vår vänskap, för jag orkar inte med att se dig förstöra dig själv. Jag vill ha tillbaka dig som min förebild, den starka person som i alla lägen stod för den du var.
tisdag 13 maj 2008
Gråt dina tårar
Länge sen. Riktigt länge sen, för att vara helt ärlig. Du undrar säkert vad det är som får mig att skriva just ikväll men det är inget jag tänker berätta. Det är till och med för personligt för att skriva i en dagbok som kan finnas av någon och läsas utan tillåtelse, det är något jag tänker behålla för mig själv.
Det har hänt lite i mitt liv de senaste två veckorna, och det togs plötsligt ifrån mig utan att jag förtjänade det. För en gångs skull fick jag känna, men som sägen säger så är underbart kort. Väldigt kort, visade det sig.
Det blir alltid så här. När jag tror att jag har något bra försvinner det. Det kan vara allt ifrån att jag trott att jag gjort en bra tenta och så visar det sig att jag fick F som i FAIL, eller att jag trott att jag sytt ihop ett klädesplagg bra men så går det sönder igen. Jag tror att jag har en förtrollning över mig, en som säger att jag är en sådan som skall misslyckas med allt jag gör och att jag heller aldrig får känna på uppriktig lycka. Jag förstår inte vad det är med mig som gör att det alltid blir så, för jag har faktiskt nästan alltid den motsatta inställningen.
Jag längtar hem. Jag längtar tillbaka till tiden innan jag träffade T, när jag mådde bra och hade min lillebror som bästa vän. Jag saknar känslan jag hade då, och den jag var. Jag var aldrig ensam då, eller ens ledsen. Jag var snyggare än jag någonsin varit, hade massa vänner och trivdes med livet.
Jag vill hem till Falun igen, och vara del av det liv som levs där. Visst trivs jag här och jag har mina bästa vänner här och blablabla, men jag saknar min familj och det faktum att jag kan göra ingenting en hel kväll och ändå ha kul. Här finns ingenting att hämta egentligen, bara en jävla massa människor som inte tar hänsyn till varandra. Ta bara nedskräpningen som exempel, eller det faktum att alla får mig att bli allergisk på bussen. Antingen har de badat i parfym, luktar rök eller så har de inte duschat på två år. De andra har med sig en stor fet hund som de såklart måste förvara precis där jag sitter.
Simon jag saknar verkligen dig. Jag saknar att prata med dig, att ha dig nära. Du har alltid varit den person jag stått närmast, och det känns som det har förändrats till något jag inte vill. Jag tror att de stunder när jag är mig själv som mest, som lyckligast och har som roligast är de när vi åker bil tillsammans.
Har du glömt hur det alltid var du och jag mot världen? Hur det alltid var vi som anförtrodde oss åt varandra, att vi alltid höll ihop? Minns du tiden efter E? Det var den bästa tiden i mitt liv. Även om en viss Sugolova var med så hade vi alltid riktigt riktigt kul och vi gjorde massa galna saker. Parkeringsautomaten, parasollet, Lugnet, I13..
Två av de tentor jag pluggat mest till gick riktigt dåligt. Jag fick bara C i matten trots att jag egentligen borde fått A, och jag fick F på biotekniken trots att jag säkert kunnat klara C. Eller de oändligt många KSar jag skrivit och knappt fått ett poäng trots att jag kan det jag skriver.
Jag har inte lyckats få ett sommarjobb heller, trots mina skills i text och mina erfarenheter. Tydligen är jag värdelös även på arbetsmarknaden.
Det har hänt lite i mitt liv de senaste två veckorna, och det togs plötsligt ifrån mig utan att jag förtjänade det. För en gångs skull fick jag känna
Det blir alltid så här. När jag tror att jag har något bra försvinner det. Det kan vara allt ifrån att jag trott att jag gjort en bra tenta och så visar det sig att jag fick F som i FAIL, eller att jag trott att jag sytt ihop ett klädesplagg bra men så går det sönder igen. Jag tror att jag har en förtrollning över mig, en som säger att jag är en sådan som skall misslyckas med allt jag gör och att jag heller aldrig får känna på uppriktig lycka. Jag förstår inte vad det är med mig som gör att det alltid blir så, för jag har faktiskt nästan alltid den motsatta inställningen.
Jag längtar hem. Jag längtar tillbaka till tiden innan jag träffade T, när jag mådde bra och hade min lillebror som bästa vän. Jag saknar känslan jag hade då, och den jag var. Jag var aldrig ensam då, eller ens ledsen. Jag var snyggare än jag någonsin varit, hade massa vänner och trivdes med livet.
Jag vill hem till Falun igen, och vara del av det liv som levs där. Visst trivs jag här och jag har mina bästa vänner här och blablabla, men jag saknar min familj och det faktum att jag kan göra ingenting en hel kväll och ändå ha kul. Här finns ingenting att hämta egentligen, bara en jävla massa människor som inte tar hänsyn till varandra. Ta bara nedskräpningen som exempel, eller det faktum att alla får mig att bli allergisk på bussen. Antingen har de badat i parfym, luktar rök eller så har de inte duschat på två år. De andra har med sig en stor fet hund som de såklart måste förvara precis där jag sitter.
Simon jag saknar verkligen dig. Jag saknar att prata med dig, att ha dig nära. Du har alltid varit den person jag stått närmast, och det känns som det har förändrats till något jag inte vill. Jag tror att de stunder när jag är mig själv som mest, som lyckligast och har som roligast är de när vi åker bil tillsammans.
Har du glömt hur det alltid var du och jag mot världen? Hur det alltid var vi som anförtrodde oss åt varandra, att vi alltid höll ihop? Minns du tiden efter E? Det var den bästa tiden i mitt liv. Även om en viss Sugolova var med så hade vi alltid riktigt riktigt kul och vi gjorde massa galna saker. Parkeringsautomaten, parasollet, Lugnet, I13..
Två av de tentor jag pluggat mest till gick riktigt dåligt. Jag fick bara C i matten trots att jag egentligen borde fått A, och jag fick F på biotekniken trots att jag säkert kunnat klara C. Eller de oändligt många KSar jag skrivit och knappt fått ett poäng trots att jag kan det jag skriver.
Jag har inte lyckats få ett sommarjobb heller, trots mina skills i text och mina erfarenheter. Tydligen är jag värdelös även på arbetsmarknaden.
onsdag 7 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)