Det här är första och enda inlägget till dig - jag hade lovat mig att inte skriva ett sådant men gör jag inte det tror jag att jag spricker!
Jag kan inte förstå hur snabbt du har kommit att betyda så otroligt mycket och bli så viktig för mig. Det var alldeles nyss vi träffades - bara... (räknar) 31 dagar sedan vi träffades och därmed 40 dagar sedan vi först hade kontakt. Du har brytit dig in i min hjärna och bitit dig fast, du upptar varje tanke och finns i varje andetag jag tar.
Jag känner mig så trygg när jag är i ditt sällskap, både för att jag känner att du är mån om mig men också för att jag totalt kan slappna av och vara mig själv. Anledningen till detta är ganska enkel - du och jag är gjorda av samma virke.
Du är en underbar människa. Du är intelligent och du har ett otroligt djup jag har svårt att förstå. Du har livserfarenhet och kan därmed sätta dig in i det mesta och känna empati. Du är rolig på ett gulligt sätt och även om jag kanske inte alltid uppskattar din humor så gillar jag den :)
Du har intressen som du både kan dela med dig av och behålla för dig själv vilket innebär att vi både kan spendera mycket tid tillsammans likavän som vi kan spendera den var för sig.
Vi är så grymt jämnställda - ingen av oss känner sig överlägsen den andra i fråga om intelligens eller erfarenhet av livet. Jag har levt, du har levt. Däremot är du en hel jävla del bättre än jag på att köra bil :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar