söndag 11 juli 2010

Jösses, vad ska jag säga?

Jag vet inte ens vad jag vill, men Anny öppnade mina ögon idag för att jag i alla fall har ett kvitto på hur jag känner. Du kommer in i butiken, mitt hjärta hoppar upp i halsgropen och jag tänker "faaan, jag som ser ut som skit!".
Jo men visst, bra Lisa.

Eller.. Inte. Det tog mig en stund att skaka av mig känslan och bli en normal människa igen.


Egentligen har jag inte så mycket att säga. Jag mår oförskämt bra i övrigt; har framgångar på gymmet och får köpa mindre kläder hela tiden. Nu har jag ett stående mål; muskelmasseökning, och ett kortsiktigt mål; bättre muskeldefinition. Det senare har jag inte så långt kvar på och jag kommer absolut inte att "banta" för att nå dit. Jag satsar mer på att leva, äta och må bra i kombination med fortsatt träning!



Jag har läst lite olika bloggar idag, och alla verkar må så otroligt dåligt fast deras liv till synes är lika mitt. Vad är skillnaden? De flesta skyller på en tuff uppväxt men jag tror inte alls på det; en uppväxt behöver inte färga hela ens liv. Jag har alltid varit ett fetto som varit lite mobbat men det är jag glad för idag; jag är starkare än någonsin och det motiverar mig bara att göra min kropp stark med.


Jag blev till och med lite dissad igår; en diss som var typ "nu" men "kanske inte sen" vilket nog är den märkligaste formulering jag hört, haha. Visst gjorde det även mig lite ledsen i typ en minut eller så, haha! :)

Inga kommentarer: