HAHAHA, David fick det på film :D :D
Sabaton WWT #5 Karlstad, 2:55 ->
måndag 27 september 2010
söndag 26 september 2010
Sabaton @Nöjesfabriken
Impuls är tydligen modellen för en lyckad kväll!
Det kändes lite smålöjligt när vi efter en vansinnesfärd till Karlstad anlände 15 minuter innan utsatt tid till insläppet. Hårdrockare och emon så långt ögat nådde gjorde att en känsla av not belonging steg i skyn och jag blev nästintill osäker; något som sällan inträffar. Det kändes riktigt löjligt att säga "vi står med på listan" när vi blev hänvisade till kön för biljettkontroll och känslan av att inte höra hemma blev inte mindre för att vi gick in.
Vi stod som två förvirrade höns och såg oss omkring, jag och Roger. Jag fashinerades av den blandade kompott människor Sabaton attraherat till Nöjesfabriken och fick efter en stund syn på den mest lustigt klädda av dem alla; David.
Kameran i högsta hugg - som alltid. Håret ruffsigare än någonsin, ett tjockt välansatt skägg och den busiga blick som alltid får mig knäsvag kombinerades med ett par kamouflagegröna byxor. Byxorna hade fickor överallt och eftersom de var alla fulla hade han hängt byxorna på axlarna med de svarta hängslen som gjorde byxan komplett. För att i sin tur göra hela looken komplett hade han - till de gröna byxorna - kombinerat en orange och röd, tight t-shirt. Över bröstet stod texten "inte söt" som om det på något vis skulle vara ironi.
Men David, har du grönt och orange i en kombination med rött, så är du inte söt. Charmig, ja. Men söt? Nej.
David gjorde oss sällskap till slutet av konserten när han gick bakom scenen för att filma.
Människorna runt oss var så fulla att de hade svårt att stå på ett ställe och jag fick lite panik - jag tycker verkligen inte om att befinna mig i människosamlingar. Vid ett tillfälle var det en tjej som gick förbi oss, hon lade en arm på min midja och drog den långsamt, nästan sensuellt, längs min midja och höft innan hon släppte taget och gick vidare. O.....kej?
Vid ett annat tillfälle var det en kille som skulle passera oss och istället för att gå till vänster om David där det fanns gott om utrymme trängde han sig emellan oss; och vi stod ändå ganska tätt. David kommenterar detta och jag slänger ur mig;
"Han ville ju bara vara nära mig!"
Varpå David svarar, konstaterande;
"Det kan jag förstå."
När spelningen var slut var det dags för VIP-fest och det kändes löjligare än insläppet.. I väntan på att de skulle öppna dörrarna stod vi bredvid ingången och så gjorde även några tjejer i väldigt korta, urringade klänningar (eller ja, i min garderob hade plaggen inte ens kvalificerat sig som tröjor...) vilket gjorde att jag i mina jeans och den svarta bastoppen kände mig lite malplacerad.
När "festen" väl dragit igång fick vi klart för oss att dessa tjejer enbart var inbjudna på grund av sitt yttre. (Jag säger inte att de inte var snygga; för det var de verkligen. Utseende behöver dock inte framhävas på det sättet..)
Det var spännande att se den scen som utspelade sig på denna "fest". Tjejerna satt med armar och ben i kors vilket för mig var märkligt. Var de inte där för att socialisera...?
Två killar som spelade i förbandet var med och de var två riktigt lustiga människor. Den ena var smal som en sticka med långa, bruna lockar och den andra var en kort tjockis med stort, yvigt rött skägg. Rödskägget var en riktig clown medan den andra killen var blyg och tillbakadragen. Clownen spexade för oss alla och bjöd på några skratt; men roligast var ändå när den blyga killen plötsligt ramlade av stolen! Han tittade upp riktigt förvånad och hela salen rungade av skratt.
Jag fick lite pussar, lite kramar, lite skojbråk och lite kyssar innan det var dags för ytterligare en vansinnesfärd hem till Falun.
Såhär två dagar senare är jag stel i nacken eftersom jag i en timme stod med en hyffsat tung kamera rakt upp i luften för att få till några bilder. Jag fick några bilder jag tycker om men det finns långt mer att önska av dem. Jag pillade med inställningar så urvalet blev brett; men jag var tvungen att använda manuell fokus och det är jag inte vidare bra på.
Varför jag granskar dem med samma standard som jag tittar på Davids bilder är för mig en gåta - han har fotat dem ett ANTAL gånger, är Sabatons favoritfotograf och är dessutom utbildad...
Det kändes lite smålöjligt när vi efter en vansinnesfärd till Karlstad anlände 15 minuter innan utsatt tid till insläppet. Hårdrockare och emon så långt ögat nådde gjorde att en känsla av not belonging steg i skyn och jag blev nästintill osäker; något som sällan inträffar. Det kändes riktigt löjligt att säga "vi står med på listan" när vi blev hänvisade till kön för biljettkontroll och känslan av att inte höra hemma blev inte mindre för att vi gick in.
Vi stod som två förvirrade höns och såg oss omkring, jag och Roger. Jag fashinerades av den blandade kompott människor Sabaton attraherat till Nöjesfabriken och fick efter en stund syn på den mest lustigt klädda av dem alla; David.
Kameran i högsta hugg - som alltid. Håret ruffsigare än någonsin, ett tjockt välansatt skägg och den busiga blick som alltid får mig knäsvag kombinerades med ett par kamouflagegröna byxor. Byxorna hade fickor överallt och eftersom de var alla fulla hade han hängt byxorna på axlarna med de svarta hängslen som gjorde byxan komplett. För att i sin tur göra hela looken komplett hade han - till de gröna byxorna - kombinerat en orange och röd, tight t-shirt. Över bröstet stod texten "inte söt" som om det på något vis skulle vara ironi.
Men David, har du grönt och orange i en kombination med rött, så är du inte söt. Charmig, ja. Men söt? Nej.
David gjorde oss sällskap till slutet av konserten när han gick bakom scenen för att filma.
Människorna runt oss var så fulla att de hade svårt att stå på ett ställe och jag fick lite panik - jag tycker verkligen inte om att befinna mig i människosamlingar. Vid ett tillfälle var det en tjej som gick förbi oss, hon lade en arm på min midja och drog den långsamt, nästan sensuellt, längs min midja och höft innan hon släppte taget och gick vidare. O.....kej?
Vid ett annat tillfälle var det en kille som skulle passera oss och istället för att gå till vänster om David där det fanns gott om utrymme trängde han sig emellan oss; och vi stod ändå ganska tätt. David kommenterar detta och jag slänger ur mig;
"Han ville ju bara vara nära mig!"
Varpå David svarar, konstaterande;
"Det kan jag förstå."
När spelningen var slut var det dags för VIP-fest och det kändes löjligare än insläppet.. I väntan på att de skulle öppna dörrarna stod vi bredvid ingången och så gjorde även några tjejer i väldigt korta, urringade klänningar (eller ja, i min garderob hade plaggen inte ens kvalificerat sig som tröjor...) vilket gjorde att jag i mina jeans och den svarta bastoppen kände mig lite malplacerad.
När "festen" väl dragit igång fick vi klart för oss att dessa tjejer enbart var inbjudna på grund av sitt yttre. (Jag säger inte att de inte var snygga; för det var de verkligen. Utseende behöver dock inte framhävas på det sättet..)
Det var spännande att se den scen som utspelade sig på denna "fest". Tjejerna satt med armar och ben i kors vilket för mig var märkligt. Var de inte där för att socialisera...?
Två killar som spelade i förbandet var med och de var två riktigt lustiga människor. Den ena var smal som en sticka med långa, bruna lockar och den andra var en kort tjockis med stort, yvigt rött skägg. Rödskägget var en riktig clown medan den andra killen var blyg och tillbakadragen. Clownen spexade för oss alla och bjöd på några skratt; men roligast var ändå när den blyga killen plötsligt ramlade av stolen! Han tittade upp riktigt förvånad och hela salen rungade av skratt.
Jag fick lite pussar, lite kramar, lite skojbråk och lite kyssar innan det var dags för ytterligare en vansinnesfärd hem till Falun.
Såhär två dagar senare är jag stel i nacken eftersom jag i en timme stod med en hyffsat tung kamera rakt upp i luften för att få till några bilder. Jag fick några bilder jag tycker om men det finns långt mer att önska av dem. Jag pillade med inställningar så urvalet blev brett; men jag var tvungen att använda manuell fokus och det är jag inte vidare bra på.
Varför jag granskar dem med samma standard som jag tittar på Davids bilder är för mig en gåta - han har fotat dem ett ANTAL gånger, är Sabatons favoritfotograf och är dessutom utbildad...
fredag 24 september 2010
David: Jag ligger inte på din rygg, jag ligger på din mage.
Jag: Jag ligger på min rygg!
David: Du ligger inte på dig, du ligger med dig!
Vilken tajming, att jag just idag skulle få PMS. Tårar sprutade vid fyra tillfällen idag och vid två av dem var du närvarande.
Varför måste jag vara så förbannat känslofylld vid PMS? Känslorna känns så skrämmande äkta trots att jag vet att de är på låtsas och kommer att gå över om en eller två dagar.
Jag vill bara sluta leva, varenda gång jag har PMS. Imorgon ska jag ringa min husläkare och prata om att få antidepressiva utskrivna så att jag kan ta dem inför PMS så att jag slipper detta!!!! I can't take it!
Det var SUPERSVÅRT att se dig att gå idag och du verkade ha svårt att gå. :(
Jag: Jag ligger på min rygg!
David: Du ligger inte på dig, du ligger med dig!
Vilken tajming, att jag just idag skulle få PMS. Tårar sprutade vid fyra tillfällen idag och vid två av dem var du närvarande.
Varför måste jag vara så förbannat känslofylld vid PMS? Känslorna känns så skrämmande äkta trots att jag vet att de är på låtsas och kommer att gå över om en eller två dagar.
Jag vill bara sluta leva, varenda gång jag har PMS. Imorgon ska jag ringa min husläkare och prata om att få antidepressiva utskrivna så att jag kan ta dem inför PMS så att jag slipper detta!!!! I can't take it!
Det var SUPERSVÅRT att se dig att gå idag och du verkade ha svårt att gå. :(
lördag 18 september 2010
Jag kom precis fram till att jag inte saknar dig. Jag längtar efter dig...
Jag längtar efter din beröring, dina fingrar trevandes i mitt ansikte. Dina händer som masserar min nacke, din blick som bränner i min. Din varma famn när vi sitter tätt, tätt intill varandra.
Jag har tittat på massa spännande aktiviteter att göra; zorbing, isskulpturering, tandemskärmflyg. Jag hoppas att du vill göra mig sällskap, du är den enda som vill prova på nya saker (men också en av få som redan gjort allt jag vill prova, haha!) Jag hoppas dock att du inte redan gjort något av det jag funderar på...
Jag längtar efter din beröring, dina fingrar trevandes i mitt ansikte. Dina händer som masserar min nacke, din blick som bränner i min. Din varma famn när vi sitter tätt, tätt intill varandra.
Jag har tittat på massa spännande aktiviteter att göra; zorbing, isskulpturering, tandemskärmflyg. Jag hoppas att du vill göra mig sällskap, du är den enda som vill prova på nya saker (men också en av få som redan gjort allt jag vill prova, haha!) Jag hoppas dock att du inte redan gjort något av det jag funderar på...
onsdag 15 september 2010
Humör...
Snart har jag varit vaken i 24 timmar; vilket just nu inte är något som bekymrar mig. Vad som däremot börjar bli jobbigt är det dåliga humör jag nu dragits med i ungefär 20 minuter. Tänk, att en så enkel sak som att dörren går i lås bakom mig efter att jag låst upp den kan göra så mycket...
Prommenaden hit var underbar - en åsikt som föga ofta är sann i mitt liv. Jag njöt faktiskt av att gå de tio minutrarna mellan hemmet och arbetet och såg fram emot att arbeta i 2,5 timmar tills både Marina och Sarah trillar in. Vart tog den känslan vägen?
Varför är jag på dåligt humör? Småsaker brukar inte beröra mig, speciellt inte på "natten" som det nu är(?). Saknar jag dig redan? Det känns inte så - det är ju inte lång tid tills du är hemma igen. Hittills känns det som att jag haft en ganska god inställning till din resa men den här ilskan får mig att fundera på om jag ljugit för mig själv.
Jag vet ju egentligen inte alls vart vi står. Vi tog ett steg framåt, jag tog ett (som jag ångrar) steg framåt, du tog ett steg bakåt. Eller tog du två? Är vi kompisar som knullar, eller dejtar vi? Egentligen spelar det mig just nu ingen roll, jag trivs i ditt sällskap och tycker att vi gör ett jävla bra jobb i sängen. Det räcker så.
Varför turboirriterar jag mig då på saker jag normalt kan stänga av? Som att städtantens öron är större än min röv, som att jag brände wienerbröden och som att det just nu pyr från dammsugaren istället för luktar nybakt bröd som det ju ska göra. Fan, byt filter i helvetet?!
Morr, hur ska denna dag sluta... (Jobba till 8, sova, träna, göra klart inlämningsuppgift!)
Prommenaden hit var underbar - en åsikt som föga ofta är sann i mitt liv. Jag njöt faktiskt av att gå de tio minutrarna mellan hemmet och arbetet och såg fram emot att arbeta i 2,5 timmar tills både Marina och Sarah trillar in. Vart tog den känslan vägen?
Varför är jag på dåligt humör? Småsaker brukar inte beröra mig, speciellt inte på "natten" som det nu är(?). Saknar jag dig redan? Det känns inte så - det är ju inte lång tid tills du är hemma igen. Hittills känns det som att jag haft en ganska god inställning till din resa men den här ilskan får mig att fundera på om jag ljugit för mig själv.
Jag vet ju egentligen inte alls vart vi står. Vi tog ett steg framåt, jag tog ett (som jag ångrar) steg framåt, du tog ett steg bakåt. Eller tog du två? Är vi kompisar som knullar, eller dejtar vi? Egentligen spelar det mig just nu ingen roll, jag trivs i ditt sällskap och tycker att vi gör ett jävla bra jobb i sängen. Det räcker så.
Varför turboirriterar jag mig då på saker jag normalt kan stänga av? Som att städtantens öron är större än min röv, som att jag brände wienerbröden och som att det just nu pyr från dammsugaren istället för luktar nybakt bröd som det ju ska göra. Fan, byt filter i helvetet?!
Morr, hur ska denna dag sluta... (Jobba till 8, sova, träna, göra klart inlämningsuppgift!)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)