söndag 26 september 2010

Sabaton @Nöjesfabriken

Impuls är tydligen modellen för en lyckad kväll!

Det kändes lite smålöjligt när vi efter en vansinnesfärd till Karlstad anlände 15 minuter innan utsatt tid till insläppet. Hårdrockare och emon så långt ögat nådde gjorde att en känsla av not belonging steg i skyn och jag blev nästintill osäker; något som sällan inträffar. Det kändes riktigt löjligt att säga "vi står med på listan" när vi blev hänvisade till kön för biljettkontroll och känslan av att inte höra hemma blev inte mindre för att vi gick in.

Vi stod som två förvirrade höns och såg oss omkring, jag och Roger. Jag fashinerades av den blandade kompott människor Sabaton attraherat till Nöjesfabriken och fick efter en stund syn på den mest lustigt klädda av dem alla; David.
Kameran i högsta hugg - som alltid. Håret ruffsigare än någonsin, ett tjockt välansatt skägg och den busiga blick som alltid får mig knäsvag kombinerades med ett par kamouflagegröna byxor. Byxorna hade fickor överallt och eftersom de var alla fulla hade han hängt byxorna på axlarna med de svarta hängslen som gjorde byxan komplett. För att i sin tur göra hela looken komplett hade han - till de gröna byxorna - kombinerat en orange och röd, tight t-shirt. Över bröstet stod texten "inte söt" som om det på något vis skulle vara ironi.
Men David, har du grönt och orange i en kombination med rött, så är du inte söt. Charmig, ja. Men söt? Nej.

David gjorde oss sällskap till slutet av konserten när han gick bakom scenen för att filma.

Människorna runt oss var så fulla att de hade svårt att stå på ett ställe och jag fick lite panik - jag tycker verkligen inte om att befinna mig i människosamlingar. Vid ett tillfälle var det en tjej som gick förbi oss, hon lade en arm på min midja och drog den långsamt, nästan sensuellt, längs min midja och höft innan hon släppte taget och gick vidare. O.....kej?
Vid ett annat tillfälle var det en kille som skulle passera oss och istället för att gå till vänster om David där det fanns gott om utrymme trängde han sig emellan oss; och vi stod ändå ganska tätt. David kommenterar detta och jag slänger ur mig;

"Han ville ju bara vara nära mig!"

Varpå David svarar, konstaterande;

"Det kan jag förstå."

När spelningen var slut var det dags för VIP-fest och det kändes löjligare än insläppet.. I väntan på att de skulle öppna dörrarna stod vi bredvid ingången och så gjorde även några tjejer i väldigt korta, urringade klänningar (eller ja, i min garderob hade plaggen inte ens kvalificerat sig som tröjor...) vilket gjorde att jag i mina jeans och den svarta bastoppen kände mig lite malplacerad.
När "festen" väl dragit igång fick vi klart för oss att dessa tjejer enbart var inbjudna på grund av sitt yttre. (Jag säger inte att de inte var snygga; för det var de verkligen. Utseende behöver dock inte framhävas på det sättet..)

Det var spännande att se den scen som utspelade sig på denna "fest". Tjejerna satt med armar och ben i kors vilket för mig var märkligt. Var de inte där för att socialisera...?
Två killar som spelade i förbandet var med och de var två riktigt lustiga människor. Den ena var smal som en sticka med långa, bruna lockar och den andra var en kort tjockis med stort, yvigt rött skägg. Rödskägget var en riktig clown medan den andra killen var blyg och tillbakadragen. Clownen spexade för oss alla och bjöd på några skratt; men roligast var ändå när den blyga killen plötsligt ramlade av stolen! Han tittade upp riktigt förvånad och hela salen rungade av skratt.

Jag fick lite pussar, lite kramar, lite skojbråk och lite kyssar innan det var dags för ytterligare en vansinnesfärd hem till Falun.


Såhär två dagar senare är jag stel i nacken eftersom jag i en timme stod med en hyffsat tung kamera rakt upp i luften för att få till några bilder. Jag fick några bilder jag tycker om men det finns långt mer att önska av dem. Jag pillade med inställningar så urvalet blev brett; men jag var tvungen att använda manuell fokus och det är jag inte vidare bra på.
Varför jag granskar dem med samma standard som jag tittar på Davids bilder är för mig en gåta - han har fotat dem ett ANTAL gånger, är Sabatons favoritfotograf och är dessutom utbildad...

Inga kommentarer: