Dag 2 - Min första kärlek

Jag vet faktiskt inte vem jag räknar som min första kärlek. Är det killen jag lurade mig till att vara kär i för att jag var glad över att ha träffat någon? Är det killen jag först föll pladask för?

Kärlek vid 15 års ålder och kärlek vid 19 års ålder är inte riktigt samma sak. När jag träffade F, blott 15 år gammal, trodde jag att det jag kände var kärlek. Idag vet jag att det inte var så, det var lycka jag förväxlade med kärlek. Detsamma gällde kommande kille, H. I det fallet var det dessutom lättillgängligt.
Tredje killen att passera i mitt liv vet jag än idag inte vad det handlade om. Spänning, stolthet, location, ålder? Inte var det himlastormande förälskelse i alla fall.

Den första jag kände så för var T. T, killen som både ställde till mitt liv till ett rent helvete och förändrade det radikalt till det bättre. Killen som på sikt gav mig styrka att växa mig stark och säker. Killen som älskade mig på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt - som jag förmodligen inte kommer att uppleva igen.
Jag minns faktiskt inte första gången jag träffade honom, han var vid det tillfället en B-aktris i en pjäs han å J satte upp för mig och T's ragg. Vi köpte det dock.. Jag träffade T på egen hand först några månader senare; nyårsafton på palatset 03/04. Två intensiva veckor följdes av en diss levererad av hans bästa vän! :P

Ett halvår till; midsommarafton. Efter den natten var vi oskiljaktiga fram till mars ungefär, men jag bröt inte helt förrän augusti.




Det här är gamla anteckningar jag skrivit för att minnas. Och JA - det är mycket. Läs det när du har tid...

Jag kommer att använda dagboken som stöd, för den är ganska värdelös egentligen. Jag har bara skrivit på LunarStorm vilket alltså innebär att jag inte har kunnat skriva om allt som hänt.
Jag träffade Tommy första gången på nyårsafton 2003/2004 och vi hade då en kort romans. Den slutade när han gick tillbaka till sitt ex, Maria. På midsommarafton träffade jag han igen och vi började då dejta seriöst. Ganska snart förstod jag att något inte var helt rätt mellan Tommy och Maria, men jag förtryckte det in i det sista. Den första dagbok jag skrev om Tommy var såklart inte denna, men detta är den första i vilken jag ber om ursäkt för något jag egentligen inte borde. Det var något jag skulle komma att göra om och om igen…

FisaLisan - 8:e augusti 2004
Sön 8 aug 2004 19:18

Jag drömde om dig hela natten älskling. Det var en hemsk dröm, jag kände mig riktigt illa till mods när jag vaknade. Du försvann från mig. Jag minns inte hur, när eller var. Bara att. Det var så hemskt!
Det kanske kan bero på att jag faktiskt trodde att du skulle försvinna från mig igår. Du slängde på luren. Bara så där. Så har du aldrig gjort förut. Lova att inte göra det igen, jag mådde riktigt kasst när du gjorde det.
Och jag lovar att inte göra så igen, det var bara dumt och idiotiskt. Liksom. Följa med två killar hem bara för att ragga fest. Bara för att vi var uttråkade och den vi skulle träffa inte svarade. Men vi hade ju liksom åkt ända till Örebro utan anledning egentligen, vi ville bara ha något att göra.

Ganska snabbt blev det infekterat mellan mig och Tommy, och vi bestämde oss för att vi behövde en nystart på förhållandet och tittade därför på lägenheter i Borlänge. Tommy var övertygad om att det magiskt skulle lösa alla problem vi hade, men det var bara en början…

Lägenhet i Borlänge
Ons 8 sep 2004 07:40

Vi var och kollade på en lägenhet igår. Vi två, tillsammans. Inte på varsin, utan en som vi två ska bo i tillsammans. En tvåa på 57 kvm i Bullermyren i Borlänge.
Den första december flyttar vi. Tillsammans. Jag och Tommy.
Det känns så jävla bra att det kan du inte föreställa dig. Allt är så jävla underbart mellan oss två just nu! Jag trivs verkligen med livet. Och det är din förtjänst, förstår du det, Tommy? Det är precis som det ska vara nu, du och jag.
Jag älskar dig så innerligt mycket Tommy.
Simon. Ring någon dag vettja, jag saknar ju dig. Puss :P

I denna dagbok har jag ju skrivit ”Simon. Ring någon dag”… Idag förstår jag att det var ett tecken på att Tommy hade lyckats stöta ifrån min familj, han tyckte ju inte om dem och ville därför inte att jag skulle ha kontakt med dem. De såg ju såklart vad han var för en typ…
Den kommande dagboken skrämmer mig lite. Att jag inte förstod redan då?! Varför ska människan alltid ha den snuskiga benägenheten och tro att det aldrig gäller dem de bryr sig om…? Det här var i alla fall den första riktigt ”stora” händelsen.

Rattfylla, seriekrock och fängelse.
Sön 19 sep 2004 18:23
Han Håkan att han skulle hämta öl åt honom i Vika. Samtidigt som han lovat mig att vi skulle fika med min familj, för att mamma fyllt och för att Simon fyllde år. Men nej, lilla Tommy åkte iväg precis DÅ. Vi väntade i ungefär en timme, sen skulle ju Linus iväg. Så vi började. Utan Tommy. Jag skämdes som en gris av att sitta där och förklara för mina föräldrar vart Tommy var. Han hjälpte en kompis före att vara med oss. Men om jag visste vad som senare skulle hända, så hade jag hindrat honom från att åka över huvud taget. Hindrat honom från att köpa öl till Håkan.

Tommy kom precis när vi börjat fika, som tur var. Så vi fikade, och åkte sedan hem. Fixade till oss, och åkte sedan ut till Danholn. Där var det fest så det stod härliga till, må du tro! Jag hade iofs ganska tråkigt, men jag var ju nykter så. Och TUR VAR DET.

Sen kom Tommy på att de skulle åka till Djurås och prata med Lars. Sagt och gjort, han ringde honom och åkte och hälsade på honom där han var i Borlänge. Han måste vara modig, Lars, för han kom ensam i sin Passat när Tommy, Håkan och Kennet väntade på honom.
De pratade med honom, och jag tror att han iaf aldrig mer rör Mela! Han blev rätt skraj när Kennet sa ”Nån ska dö i natt”, för då tog han bilen och körde iväg med ILFART.

Vi åkte tillbaka till festen. Överallt låg halvsovande fulla fjortisar, och i en säng låg Mickes flicka Lina helt borta. Kul fest. Håkan satte sig i en soffa och ringde till sin Lina, och jag hörde honom säga ”jag är där om tio minuter.” Jag tänkte bara ”Glöm att jag skjutsar dig, det orkar jag inte” och så gick jag ned och hämtade en till öl till honom. När jag kom upp med den satt han fortfarande och sa ”jag kommer om tio minuter”. ”Visst” tänkte jag och gick ned till Tommy.
Fem minuter. Fem jävla minuter.
Sen kommer någon ner och gastar ”HÅKAN HAR KROCKAT!” och folk SKRATTAR. De SKRATTAR och säger ”Höhö han får skylla sig själv, hehe jävla klant”
Jag blir helt tokig. Jag skriker åt Tommy å följa med, springer upp och får med mig två killar. Jag åker dit i ilfart, och möts av en riktigt hemsk syn. Först ser jag inte Håkans bil. Jag ser bara två bilar stå vid vägkanten, helt söndertrasade. Sen ser jag den. Fronten är helt intryckt, och det enda jag ser är två bromsspår och avgassystemet som hänger under bilen. ”Nu kommer han inte kunna köra den igen”, tänkte jag. ”VAR FAN ÄR HÅKAN?!” skriker jag, rakt ut i folksamlingen. Helt hysterisk. Var fan är Håkan, var är Håkan, var FAN ÄR HÅKAN?!?! Sen ser jag honom. Jag blir lugn, går fram till honom, famnar om honom. Försöker se honom i ögonen, men hans blick facklar fram och tillbaka. Fan vad full han är, tänker jag, som om han var drogad. Jag anar inte hur rätt jag hade, men det fick jag inte veta förrän i morse.

Jag pratar lugnande med Håkan, börjar gråta hysteriskt. Gråter, gråter gråter. Jag ringer Tommy. TOMMY TRE BILAR STÅR I DIKET!!! ”VA?! KOM HIT OCH HÄMTA MIG!!!!” skrek han åt mig. Han SKREK åt sin extremt chockade flickvän. Jag skrek tillbaka, jag kommer för fan!!!! Medan jag går mot bilen ser jag att det är FYRA bilar i diket. ”DET ÄR FÖR FAN FYRA BILAR I DIKET!!!” ”STÅR DIN I DIKET Å??” ”NEJ FÖR FAN!!” ”KOM DÅ!!!” ”JAG ÄR JU PÅ VÄG!!!”

Ingen ambulans hade kommit då, jag mötte den första när jag skulle åka tillbaka. Jag åker, fort, fort efter Tommy. Hysteriskt gråtande hela vägen. Kommer fram, skriker. FYRA BILAR LIGGER I DIKET, KOM FÖR FAN!!! Tommy kramar om mig, säger att han älskar mig. Martina och Tommy hoppar in i bilen. Jag kör som en dåre igen. Tillbaka dit. Tommy skriker igen, skriker skriker. Allt är kaos, och jag bara gråter.

Håkan blir bortförd av två poliser. De håller i hans armar, och går i rask takt mot polisbilen. ”Det är kört” säger han. Då bryter Tommy ihop. Och jag med, det är inte ofta jag ser honom gråta. Det har hänt tre gånger tidigare, så jag blev helt förstörd.
Håkan förs bort, och Tommy irrar runt som en viktigpetter och ska hjälpta till överallt.

Sen kommer mamma och pappa, för jag hade punka på min bil. Pappa å Tommy bytte däck, och vi åkte tillbaka till Micke och hämtade lite skivor och kollade så att alla var okej. Sen åkte vi hem. Klockan var ungefär två när vi kom in till Falun, och då ringer Tommys mobil. Det är HÅKAN. Han blir släppt nu, så vi skulle hämta honom. Vi åker till polishuset. Håkan är helt förstörd. Han kanske, eller det är nästan säkert, att han får fängelse. Och blir av med ett körkort han lagt ned 20000 på.

Vi skjutsar han till Kennet, och så åker vi hem. Vi kommer inte mer än hem innan Håkan ringer igen. Sista kvällen med polarna. Vi åker dit, och har en mycket seglivad efterfest.
Sen åkte vi hem.

Jag har alltid varit en sådan som skriver av mig när jag har något som maler i huvudet. Det har fungerat som någon form av terapi för mig, att få ned det på papper så att jag får lite mer ordning och reda. Det har jag sagt va? Att jag måste skriva ned saker för att lära mig och förstå? Jag undrar hur Tommy fick mig att känna så här…

Tankeverksamhet?
Tors 30 sep 2004 20:05

Många tankar, få ord... Jag tänker mycket, har mycket att säga, men inget kommer ut i konkreta ord och formuleringar.. Det är svårt att skriva när det är så, det liksom kommer inget fast man vill skriva..
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om... Just nu är jag i en självförtroendes-svacka, en djup sådan... Men inget vill liksom komma ut, det ligger där och maler i botten av magen, får mig att känna mig illamående, äcklad och... och... jadu....
Du...

Sön 3 okt 2004 09:20

Vad kul att jag har alla vänner kvar. Vad kul att jag inte får ha flera vänner, utan att jag alltid bara får ha en vän i taget.
Jag känner mig sviken, ledsen, idiotförklarad, övergiven...

Jag minns att jag kände sådär, att jag bara fick ha en vän. Den enda vän jag hade var Anny, och hon bodde då i Småland. Jag tror att anledningen till varför han accepterade henne var att hon var tillsammans med en kille som såg ut som, klädde sig som och betedde sig som Tommy. Det var skrattretande faktiskt! Vi hade växt upp tillsammans och trots att hon flyttat bort så valde vi exakt likadana killar…

Den 4 oktober 2004 krockade jag och bröt nyckelbenet. Tre veckor efter det, den 23 oktober, fyllde jag 20. Eftersom jag fortfarande inte var ”hel” tyckte Tommy att vi skulle ställa in min fest och att jag skulle stanna hemma från krogen. Såklart fick han sin vilja igenom, det fick han alltid. Det hindrade ju såklart inte honom från att festa!
Jag fick agera fyllechaufför eftersom jag ändå inte skulle dricka. Med ut på krogen var bland annat en kille från mitt jobb som jag räknade som en nära vän och som växt upp tillsammans med Tommy. Han skulle sova hos oss sedan.
Efter att jag hämtat upp dem från krogen inser vi att vår vän hade haft inbrott i sin bil. Jag går in för att hämta något och på under fem minuter hinner Tommy börja bråka med grannen. Ord som ”jag ska skicka HA på dig” flödar och de skriker åt varandra. Jag valde att ignorera det – jag tyckte bara att det var löjligt. Jag hjälpte vännen att ringa in en polisanmälan och när vi kom in i lägenheten igen börjar vår vän och Tommy att bråka istället. De bråkar om mig – och min lojalitet. Tommy tyckte att jag gjort fel som inte prioriterade att han blev dödshotad, vännen tyckte att jag hade gjort rätt som hjälpte han med inbrottet. De går snabbt från ordväxling till slagsmål och för att de skulle sluta kastade jag något i golvet. Vår vän ringde en kille som jag fortfarande pratar med ibland, Pramod, för skjuts (Detta mindes inte jag förrän nu och blev tvungen att skriva ett totalt oväsentligt namn för min egen skull). Han blev upplockad men såklart hade inte jag och Tommy bråkat klart.
Han knuffar mig, tar tag i mig och är riktigt hotfull. Jag börjar plocka ihop mina saker för att åka hem till mina föräldrar – och då tar han tag om mig bakifrån (som en kram) och trycker så hårt att jag vill spy av smärta från nyckelbenet. I handen hade jag då pillerbruken med smärtstillande jag fått och jag sväljer nästan hela bruken för att han ska sluta och förstå att jag hade ont. Jag hade tagit ungefär 30 tabletter, så jag fick i mig ungefär 70…
Han slutade i alla fall, och började skrika att jag skulle spy istället. Då gick det upp för mig vad jag gjort – jag hade precis försökt att ta livet av mig! Jag försökte spy men fick i princip inte upp något. Tommy ringde en ambulans eftersom jag började känna mig riktigt groggy och inte längre kunde köra. Innan ambulansen kom hann jag somna – jag blev väckt av en ambulansmans ficklampa i mitt ansikte. Vi åkte båda in till akuten och väl där fick jag dricka aktivt kol. Jag spydde som en gris hela natten efter det! Jag fick ligga med dropp i 36 timmar och Tommy var där nästan hela tiden. Han gullade, bad om förlåtelse… Det resulterade i denna dagbok en vecka senare;

Tommy...
Fre 29 okt 2004 08:26

Jag och Tommy. Ohyes. Det är så det ska vara, och det är så det är.
Men gubben. Vi måste sluta med dessa diskussioner vi har, vi måste börja närma oss varandra och anstränga oss hårdare. Det är inte lätt att dansa tango, det krävs lite mer än bara två personer.
Vi måste prata igenom allt, för det är alltid samma diskussion vi har. Pengar, städ, disk, tvätt och ex.
Vi måste reda ut allt, dela upp arbetet, lösa ekonomin och få det att fungera.
För så kär som jag är i dig, har jag aldrig varit.
Och jag är så glad att du säger att du aldrig känt så här förut heller, även om jag vet att det är en tom klysha. Så känns det bra. Väldigt bra.

Jag älskar dig min Engel.

Efter denna händelse började jag i alla fall tänka på hans ex, Maria. Jag kontaktade henne via LunarStorm och hon hade en HEL DEL att dela med sig av. Han hade gett henne ett antal hjärnskakningar genom att banka hennes huvud i badkarskanten tillexempel… Det startade såklart ett mindre världskrig mellan oss och jag minns inte utgången av det, men jag gissar att den var precis som vid alla andra bråk. Jag bad om ursäkt…

Hoppet.
Sön 14 nov 2004 09:29

Snälla, inget mer. Jag kan inte ta mer, jag är inte stark nog. Jag är heller inte stark nog att inte ta någonting, så snälla. Inget mer. Jag klarar inte det.

Det gör ont i hjärtat när jag tänker på hur illa du blivit behandlad, Maria, att MIN har behandlat Dig så illa. Att MIN har gjort dig alla hemska saker, det får mig att känna skuld. Det får mig att känna mig hemsk, elak och... oförstående på något vis. Fast så är det inte, jag förstår. Och jag vet vad jag borde göra, vad allt säger mig att jag ska göra. Men kan jag inte få hoppas lite till? Få flytta med honom, och se vad som händer? För tänk om det verkligen BLIR bättre. Det hade jag inte vetat om jag gjort som alla säger. Jag vill försöka, jag vill se. För jag älskar honom så innerligt, jag är så jävla kär. För första gången är jag riktigt jävla kär, och då går det så här.

Efter detta minns jag ingenting förrän julafton. Denna dag skulle Tommy spendera med sin familj, men eftersom hans pappa var full och odräglig valde han att komma hem till min familj. Jag minns knappt julafton, men däremot minns jag juldagen.
På juldagen var det planerat att vi skulle gå ut, men det slutade såklart med att vi bråkade inför det och gick ut på varsitt håll. Jag gick ut med min äldre bror, Linus, till det ställe som idag heter ”Mariannes” och är en rock’n’roll-pub. Jag hade jättekul fram till Tommy bestämde sig för att komma dit med sina testosteronstinna hannar… När han kom dit stod jag och pratade med Linus kollega och skällde ut mig efter noter – han kallade mig bland annat för hora. Jag tog såklart bara emot, vad annars kunde jag göra? Brorsan däremot, han tände till ordentligt på att någon kallade hans syster för hora. Han är ingen som tänder till sådär så jag blev faktiskt riktigt rädd… Tommy och Linus slängdes ut eftersom de började slåss, och jag gick ut med dem. Jag minns inte om jag eller Linus ringde pappa för hämtning… Linus och Tommy fortsatte att slåss – eller, Tommy försökte slåss, tills pappa kom. Linus höll honom från sig med en hand och hans armar var längre så Tommy kunde inte slå, haha. När pappa kom drog han ur ett järnrör ur bilen och gick fram till Tommy. Både Tommy och hans följeslagare blev riktigt rädda och försvann…
Jag sov hos mina föräldrar den natten, och Tommy var en plåga. Han ringde mig, ringde på dörren och slog på fönstret till det rum jag sov i hela natten.

IDIOT!
Sön 26 dec 2004 08:42

Tänk att du ALLTID ska förstöra allting när du är full, att du ALLTID ska skrika åt mig. Jävla dumhuvve!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag är ARG på dig!!!!!!!!!!!!!!!

På något vis måste han ha bett om ursäkt återigen – och jag gick såklart på hans lögner…

Jag minns även nyårsafton. Det var menat att vi skulle spendera den tillsammans, men bråk kom emellan och jag hamnade hemma hos mina föräldrar. Vid 23 åkte jag hem igen eftersom jag ändå inte var på humör för att fira något nyår.
Vid 2-tiden kom han hem och då var han väldigt våldsam eftersom han var övertygad om att jag gjort något. Jag stängde sovrumsdörren om mig, och han lyckades göra så att den gick i baklås (vi båda visste hur man gjorde det för något var fel med den) men var så full (påtänd?) att han inte förstod att det var han som gjort det utan han trodde att jag låste honom ute. Han bankade på dörren i flera timmar innan han somnade på soffan. Vi fick inte upp dörren förrän dagen efter – då hade jag spenderat över 12 timmar därinne.


:)
Lör 8 jan 2005 06:36

Tommy och jag har det så jävla bra just nu. Allt flyter på, vi är så jävla pluttinuttiga mot varandra så det är fan sjukt! Jag trodde inte att det var möjligt. Vad har hänt? Det känns som en stor mur mellan oss rasat, och att vi istället börjat bygga en kulle tillsammans som vi ska stå på, bara du och jag. Och tack för igår. En helt fantastiskt underbar dag, ingen fyllehets eller något sådant. Bara du och jag i en avspänd (men aningen kåt, morr på tommy...... ja vill inte knulla hela tiden!!!) samvaro, det kändes så skönt. Jag har aldrig varit med om dess like! :)

Och Tommy? Jag ÄLSKAR dig!

När?
Lör 19 feb 2005 07:11

Jag var så lycklig i ditt sällskap, du var så lycklig i mitt. Vi gjorde varandra så lyckliga, vi två, tillsammans. När vände det? Vad var det som hände egentligen? När kom vändpunkten, när blev det så här? Varför blev det så här? Vi gjorde allt för varandra, älskade varandra med en innerlighet jag inte trodde fanns.

Jag vill älska så igen. Jag vill bli älskad så igen. Jag vill bli respekterad på det viset igen. Jag vill respektera på det sättet igen.
Men jag vet. Jag vet, älskade, att vägen tillbaka oftast är längst. Krångligast, svårast att hitta. För då tror man att det är lätt, man tror att man lärde sig på vägen dit, men det gör man inte. Inte egentligen.

Är inte du ledsen? Jag går runt med en ständig sorg, en sorg jag inte hinner bearbeta för att jag arbetar så mycket. En sorg som uttrycker sig i ilska, en ilska som jag inte förstår mig på att hantera. Jag vill inte vara så, jag vill vara snäll, glad och gullig.

Så vad tycker du? Ska vi försöka hitta en väg tillbaka, tillsammans du och jag? Hand i hand, inte bara bredvid varandra? Kramas, kyssas, älska. Älska varandra och framförallt med varandra, inte bara ha sex. För att bara ha sex är samma sak som att göra det själv, eller hur? Vi måste älska varandra, finnas för varandra. Inte finnas där för att kämpa mot varandra.

Jag tror att jag efter detta började fundera kring att göra slut, men det var inget beslut jag skulle ta förrän på sommaren när det hade gått nästan ett år.

FisaLisan wap-dagbok 2005-02-20
Sön 20 feb 2005 13:20

Totalt kaos i min hjärna. Åt vilket håll ska jag gå?

Hemmafest
Sön 6 mar 2005 20:01

Did I here you crying in your sleep? Did you feel like you were all alone? Well it most have been a real bad dream.... Sorry men det var ingen dröm, Lisa. Du är helt ensam om natten. Även om du har någon fysisk person bredvid dig, så är du ensam.

fisalisan wap-dagbok 2005-03-27
Sön 27 mar 2005 17:50

Allt känns så fel, jag e visst kär, förlåt för alla bråk vi haft. Jag lovar att d ska bli bättre nu. Jag vill inte, kan inte, leva utan dig älskling. Förlåt för att ja e så dum. Jag vill inte bo hemma, jag vill bo med dig.




Under våren skulle jag komma att hitta vapen, baslådor, högtalare, slutsteg, stereos, kläder, skor, … hemma hos mig och Tommy. Varje gång hittade han på en ursäkt om vart det kom ifrån; och till och med när Polisen gjorde hembesök och rotade igenom lägenheten lyckades han bortförklara det inför mig. Idag förstår jag ju att han försörjde sig genom att göra inbrott i bilar, och jag antar att han tog någon form av drog. Han blev nämligen bara våldsam när han druckit i ett visst sällskap och aldrig efter att vi druckit tillsammans. Visst, vi bråkade, men han misshandlade mig inte. Det sällskap han hade då var bestående av pundare, tatuerare, MC-killar… Detta är något jag då tyckte var ”coolt” eftersom jag visste hur lojala sådana människor var mot varandra och jag kände mig välsignad med ett skyddsnät omkring mig, hur dumt det än låter.
Den här dagboken vill jag lägga med bara för att den markerar ganska starkt när jag tog ett beslut att fortsätta mitt liv ensam. Jag började jobba med att sälja mobiler och eftersom han inte ville acceptera att jag spenderade en vecka i taget med en kollega – vilka såklart även kunde vara manliga – så bestämde jag mig för att vi var över.

FisaLisan wap-dagbok 2005-08-20
Sön 21 aug 2005 00:53

18e september 18.26.. Kommer jag nog alltid minnas med glädje :) hej livet, här kommer lisa eriksson. Snart flyttar vi, fy fan vad skönt. Snart kommer den förändring jag så länge längtat efter! UTAN den där. Utan det där som försöker förstöra. Äntligen.